Första biobesöket - bäst att glömma?

Det här är en berättelse om hur något med goda intentioner kan bli fel. 
 

I januari fick jag biobiljetter i födelsedagspresent. Jag tänkte att jag skulle passa på att bjuda med min förstfödde. Få umgås och ha roligt med honom, bjuda honom på en ny upplevelse.

Så upptäckte jag nyligen att biobiljetterna höll på att gå ut. Det var nu eller aldrig. Så det fick bli Biet Maja, när värmen steg till 25 grader utomhus.

Nåja, i 1½ h kan vi väl avvara sommarvärmen, tänkte jag. Men insåg inte att ingen annan skulle komma på en sådan tanke.

Så när jag köpte våra biljetter och försäljaren visade våra platser på en dataskärm insåg jag att vi var de första på plats. Med knappa tio minuter kvar till filmstarten. Kändes inte bra.

Min son brukar alltid vara försiktig i nya miljöer och situationer, och jag visste att det var lite känsligt. Jag försökte från första början få situationen att bli avslappnad, men när vi visas in i en kringelkrokig korridor där t.o.m. jag för två sekunder blir osäker på om vi hunnit tappa bort oss, och när minuterna går och vi fortfarande är ensamma i salen börjar jag lite misströsta.

”Det är lite mörkt här”, säger han lite ängsligt. ”Jaa, det är för att man ska se filmen bättre” försöker jag säga glatt. Men där vi sitter för oss själva i en halvmörk sal, med en låda med popcorn som sonen avfärdar med att de är för torra, (jag gjorde en risktagning och köpte något han inte smakat förut) så känns det inte riktigt som en normal situation. Glada röster av andra barn hörs inte, utan det ekar tomt innan det blir ännu mörkare i salen.

Men han sitter kvar, tittar på filmen, skrattar vid ett eller två tillfällen, tycker i något skede att filmen har hållit på ganska länge, men sitter kvar.

Jag kommer själv så bra ihåg någon av de allra första gångerna jag var på bio. Lejonkungen. Mäktig film. Jag grät när Simbas döda far visar sig i en dröm. Men det här? Jag hoppas liksom att han inte fick något trauma.

I bilen frågar jag om filmen var bra eller dålig. Han berättar att han har sett Biet Maja i teve hemma hos mommo och moffa, och att alla Biet Maja-avsnitt är bra. Oho, tänker jag. Det lät inte helt hopplöst. Så jag frågar ännu vad han tyckte om just den här filmen. Mittemellan, tyckte han.

Kanske inte helt traumatiserad ändå, förhoppningsvis.

Lärdom om biobesök med barn? Gå på en film som verkar lovande. När vädret är sådant att andra kan tänkas vara intresserade av bio också. Ta gärna med en kompis. Är du osäker på om tidpunkten eller filmen är rätt - då är det troligtvis  bäst att stanna hemma och se på Kalle Anka. Få filmer slår det.