Jag fortsätter att läsa min blogg från början och nu har jag kommit två år framåt, till år 2008. Jag har redan lärt mig en del om mig själv, endera genom att bli påmind om bortglömda händelser, eller genom att se mönster i det jag skriver om.
En sak som jag lite glömt bort, är hur pass mycket oro jag känt för mitt yrkesval.
I gymnasiet var jag frustrerad över att jag inte hade några framträdande gåvor eller drömmar som hade kunnat hjälpa mig i studievalet.
I slutet av gymnasiet blev jag mer och mer intresserad av tyskastudier, men jag grubblade mycket på om det var rätt val.
När jag väl hade bestämt mig för tyskan och påbörjat min första dag vid universitetet fick jag panik när det blev tillkännagivet att vi samma vecka skulle välja linje och biämne. Det löste sig till slut med att jag valde pedagogik och lärarlinjen, något som inte var helt långsökt.
Men faktum kvarstod: som lärarstuderande behövde jag ett till biämne. Tydligen kretsade mina tankar kring tre valmöjligheter i något skede: 1) tyska och teologi, 2) tyska och matematik och 3) tyska och engelska. Det tredje alternativet såg jag som det enda vettiga, men jag var inte intresserad och kom inte heller in på engelskan när jag sökte.
Det första studieåret mådde jag dåligt. Jag övervägde i något skede att söka in till socionom i Vasa för att komma till Österbotten, men hade inte tillräckligt stor insyn i yrket för att våga byta
Det krävdes ett år i Tyskland för att få mig att inse hur intressant mitt eget modersmål var. Så när jag det året bommade i engelskans inträdesförhör för andra gången stod valet klart: biämnet skulle bli svenska.
Men med tiden blev det klart för mig att det skulle krävas två års extrastudier för mig ifall jag ville försäkra mig om att kunna undervisa modersmål också på gymnasienivå. Jag var modlös, men kämpade på för att kunna säkra min framtid.
Alltså vad mycket jag oroat mig och kämpat!
Men vad jag är glad att idag kunna säga: Det var värt det! För jag har världens bästa jobb! Och jobbet fick jag tack vare den kombination jag studerat! Om jag inte hade valt svenskan, utan t.ex. engelska, hade jag inte kunnat undervisa svenska åt invandrare. Och hade jag inte haft tyskan och auskulterat i den hade jag saknat främmandespråksinfallsvinkeln. Och det var ju via tyskan jag hittade min kärlek för svenskan!
Jag har i mina bloggtexter flera gånger uttryckt en oro för mitt studieval och en önskan om att Gud skulle leda mig på rätt väg. Tydligen gjorde han det fastän jag själv inte riktigt visste vad jag höll på med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar