Jag är rädd för

När man är liten kan det finnas många saker som skrämmer en, och som äldre kan man skratta åt det man var rädd för som liten. Jag vill nu dela med mig vad jag var rädd för när jag var liten.

Det som jag i dagens läge minns att jag var rädd för var skyltdockor, tjädrar och ett visst tv-program. Jag har nångång funderat vilket tv-program det kunde vara som jag var rädd för. Jag minns inte mycket annat än att det var en kvinna som hade tv-programmet, och golvet bestod av svart-vita rutor. Jag var igår på YouTube, och sökte på "sveriges tv" och genast hittade jag något som heter Ika i Rutan. Jag lade på det, och insåg att det måste vara detta program. Som äldre tänker man ofta "hur kunde jag vara rädd för det där?", men när jag tittade på det här programmet så förstår jag nog helt. I introt är både musiken och hennes smink och utstyrsel ganska skrämmande. Dessutom hittade jag ett program där hon talade om det här med att skrämmas. Och fast jag säkert aldrig såg det här programmet så blev jag nog alltså skrämd ändå.

Varför jag var rädd för skyltdockor vet jag inte riktigt, men det beror väl på deras "utsrålning". De är livlösa, och dersas ansikten ser faktiskt ganska hemska ut! Någon som håller med?

Historien bakom min rädsla för tjädrar är ganska komisk. Det var nämligen så att det talades vid någon tid när jag var liten om att det fanns tjädrar bakom backen där vi bor. Dessa fåglar kunde vara farliga, sades det, och de kunde attackera folk. Jag byggde upp i mitt huvud en bild av en tjäder, och tjädern såg ut ungefär som en björn, nästan lite som Morran i Mumin. En tjäder var alltså hemsk! En granne berättade att hon hade sett en tjäder i skogen, och jag var så förskräckt och funderade hur hon kom bort från skogen (levande). Jag drömde också mardrömmar om tjädrar, att de gick runt huset. Jag och min närmsta granne var båda rädd för tjädrar, och vi fick många gånger följa varandra halva vägen hem (dvs. ut från gården och ut på vägen, några tiotals meter alltså), och en gång när jag besökte grannen och hon skulle äta, så satt jag i vardagsrummet och tittade efter, så att ingen stor tjäder kom gående efter vägen. När jag en tid senare fick se en riktig tjäder vid Kälvi djurpark, fick jag inte riktigt min fantasibild att gå ihop med den lilla fågeln jag såg där.

Här lägger jag ut länkar till Ika i Rutan. Den första är introt till programmet, och den andra är ett avsnitt av programmet där hon talar om att skrämmas.

http://www.youtube.com/watch?v=p3We9p4QdvY
http://www.youtube.com/watch?v=-NDh2oIdffM

(Terese, du kan ju titta på dessa videor och se om du känner igen dem!)