Jag har förut inte alls varit insatt i förortssvenska, dvs. de språkvarieteter som vuxit fram i förorterna till Stochkolm till följd av att många invandrare bor på samma ort, går i samma skola och umgås med varandra. Det är svenska de talar, men språket innehåller bl.a. inslag från andra språk och det har en, vad många skulle kalla, "ofullständig" svensk grammatik. En vanlig term i det här sammanhanget är Rinkebysvenska. Information om det finns att hittas på internet.
Nu har jag en skoluppgift som handlar om just det här, invandrarsvenskan. För att göra uppgiften har jag lånat boken Ett öga rött. Jag gissar att ni hört talas om den. Den är en speciell bok eftersom den innehåller ett sådant språk som talas bland många invandrare i Sverige och för en finlandssvensk som mig är det en annorlunda och lite lustig varietet av det svenska språket. Det som kort bör nämnas här är att jag har lärt mig att invandrarsvenskan eller Rinkebysvenska ofta inte ses som ett misslyckande i konsten att tala det svenska språket, utan det ses som en egen varietet - det sätt att tala som är eftersträvansvärd i vissa kretsar. Jag vet ännu inte så mycket om fenomenet och bör därför inte uttala mig mer om saken. Men jag ser framemot uppgiften där jag kommer att få lära mig mera.
Redan första meningen i boken får mig att småle (det är någonslags titel för ett kapitel): Var nöjd med allt som livet ger för björntjänst inte gör så glad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar