Snart Österbotten

Om ungefär en vecka flyttar vi. Det finns mycket jag ser fram emot med flytten:

 

Berörande lägenheten:

- 45 m2 blir 70 m2.

- Trerummare istället för (stor) etta. Skilt sovrum, där en vuxen kan vila, förhoppningsvis ostörd från en i vardagsrummet gråtande baby. Ett extra rum, vilket innebär att vardagsrummet och sovrummet kan befrias från skrivbord, klädställningar och andra störande element.

- Egen ingång! Inga trappuppgångar, inga hissar, inga korridorer. Inget stort projekt för att ta sig ut på bar mark.

- Utgång även till bakgården. Detta torde innebära att skugga alltid kan hittas åt den tupplurssugna babyn.

- En lägenhet som uppfyller de krav jag har på lägenhet (just nu). Tidigare har jag knappt haft några krav alls. Men som förälder ändras detta!

Berörande Österbotten:

Behövs verkligen en förklaring? Nå, ska försöka, även om det egentligen inte kan beskrivas i ord.

- Nära, eller i alla fall närmare, till våra familjer. Oerhört viktigt nu i småbarnstiden, men även annars.

- Under en bilfärd från låt oss säga Malax till Nedervetil (en rutt på ca 2h) finns det många vänner och släktingar man kunde sticka sig in hos.

- Jag får känna mig hemma igen. Något jag inte gjort på flera år.
- Österbotten!

Nu börjar ord kännas överflödiga. Endera förstår man eller så förstår man inte.

Berörande Kvevlax:

Om Kvevlax vet jag inte så mycket mer än det man kan läsa på internet, vilket innebär att jag bara kan föreställa mig hur livet där kommer att gestalta sig. 

- Jag ser fram emot att få bo i en svensk by på en radhusgårdsplan (tillsammans med andra barnfamiljer).

- Jag önskar att vi får lära känna människor där, hittar gemenskaper (församlings-, idrotts-, familje- ...) och på olika sätt trivas. 

- Lång väg har vi inte till centrum med bl.a. bibliotek, matbutiker, rådgivning, Finlands bästa bageri m.m. 

- Inom en radie på 1 km finns, mig veterligen, tre församlingar.

- Enkelt och snabbt att ta sig till villan.

- Bara 15 km så är man inne i Vasa.