Efter en lång paus

Vikariatet jag hade drog mig effektivt bort från bloggvärlden. Vår vardag gick ut på att bygga pussel - skoldag, barnskötsel och kvällsplanering skulle klicka. Jag hade farhågor innan - att jag inte skulle hinna med allt jag borde och att jag inte skulle få se en skymt av min pojke. Nu i efterhand ser jag att jag hade ett flyt som jag inte kan tacka någon annan än Gud för. Visserligen sov Elias till min förtret knaggligt de första veckorna, men hans nätter ordnade upp sig efter en tid, han fick inga tänder under den här perioden, han grät inte över att vi föräldrar försvann dagtid, han trivdes suveränt med farmor som skötte honom, ingen av oss blev sjuk och jag hann alltid planera mina lektioner. Mycket familjeliv var det inte fråga om, men visst hann jag få små Eliasdoser varje dag.

Nu är vikariatet slut och jag har fått verktyg inför framtidens jobbeslut.

De första 2½ veckorna efter vikariatets slut har varit hektiska på sitt sätt. Men nu känner jag att jag har kontroll igen och jag har möjligheten att ta tag i saker jag vill göra. Jag vill städa upp och hålla någorlunda ordning här i hemmet, jag vill servera god och varierad kost åt familjen, jag vill ordna upp och rensa skåp, jag vill fotografera och motionera mera (igår invigdes  gymnyckeln), jag vill umgås med Elias, träffa människor, laga fotoalbum och antagligen mycket mera. Allting går ganska långsamt när de viktigaste uppgifterna är att låta Elias vara pigg och mätt på mat och samvaro. Men en hel del av det här ska jag väl ändå hinna med i vår. En flytt återstår också, det gäller bara att hitta vart den flytten bär, men det får bli ett annat inlägg.