Livet i Åbo verkar inte innebär stora hejdundrande upplevelser. Däremot verkar livet här bestå av små men fina guldkorn lite hela tiden. I måndags kom t.ex. Sofia hem från Sthlm och med sig hade hon också Johi som sov en natt hos oss. På tisdag hade jag då chans att under en stund visa henne universitetets olika byggnader (spännande? Javisst, det är ju där vi Åbobor vistas!) och vi fick umgås en liten stund. På tisdagskvällen fick jag ha hemgruppen hos mig för första gången. Vi var sist och slutligen inte så många men vi fick ändå träffas och vi fick också läst tre spännande kapitel från Predikaren. Idag var det bibelstudium och jag är glad att se att människor är intresserade av att läsa vad som står i vår viktigaste bok - Bibeln.
Tidigare på dagen hade jag två lektioner på uni och där fick jag under retoriklektionen, där jag själv skulle vara med i en debatt, märka att jag avskyr debatter ganska starkt. Jag tycker inte om risken att bli osams och sen tycker jag att ifall man ser att diskussionen inte leder någonvart, så är det bäst att vara tyst. Vår debatt var förstås bara en övning, men jag märkte just dehär tankarna inom mig. Ifall diskussionen/debatten inte kommer att leda till att någon ens vill försöka tänka över sina egna ståndpunkter så kan samtalet vara mer till skada än till nytta.
För att återgå till livets guldkorn, så kommer imorgon nästa guldkorn att se framemot: volleyboll med sigmaiterna. (Sigmaiter=matematiker. Obs! Jag är ingen matematiker!) På fredag och lördag är det Bibelns röda tråd. Det blir första gången jag får delta i den serien! :)
Annars så håller jag på med en väldigt intressant uppgift i dialektologi just nu. Jag var hem i helgen och fick spela in ett samtal mellan min mamma och en äldra dam i min hemby. Det här samtalet skall jag analysera och sedan skriva en uppsats om de aspekter i dialekten som jag undersökt. Jag kan inte neka till att jag är intresserad av dialekten som talas i min hemby - det skall verkligen bli en intressant uppgift.
Så till slut kan jag säga att jag hoppas att vi kan upptäcka livets guldkorn. Livet består inte alltid av hejdundrande upplevelser och bör det inte heller. Det viktiga är att vi kan njuta av det vi har. Eller som predikaren sade: "Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra gott så länge de lever. Och när en människa äter och dricker och finner glädje i sin möda, då är det en Guds gåva." (Pred 3:12-13)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar