För några dagar sedan skrev Johanna om drömmar. Jag blev själv inspirerad att behandla temat. Många gånger har jag funderat på drömmarnas mysterier.
Jag drömmer ganska mycket, och kommer ihåg ganska många av mina drömmar. Oerhört konstigt är det, tycker jag, att Anders aldrig minns sina drömmar. Jag tror att man kan öva sig att minnas sina drömmar, och det har jag också gjort en del själv. Ganska automatiskt går jag på morgonen igenom nattens drömmar. Men jag frågar mig ändå om det är en bra sak att göra? För många drömmar skulle man helst vilja glömma.
Jag har blivit fascinerad av drömmar efter det att jag i drömmar ibland började inse att det rörde sig om just drömmar. Det här skedde för länge sedan, antagligen någon gång i lågstadiet. Jag kunde ibland inse att livet i drömmen inte betedde sig som livet i verkligheten. T.ex. insåg jag några gånger att den jag pratade med i drömmen egentligen inte kunde höra mig, eftersom det var en dröm. Redan tidigare använde jag mig av ett knep för att få slut på mardrömmar: genom att stänga ögonen kunde jag på en sekund avsluta mardrömmen.
Så småningom började jag ibland också inse att jag kunde experimentera i drömmen, eftersom det ju bara var en dröm. En gång tänkte jag att jag skulle testa om det stämde att man drömde i färger, så jag började se mig omkring och insåg att blommorna och allt jag såg omkring mig hade färger. Efter det provade jag nypa mig i armen och kunde konstatera att det inte kändes ett dugg. På senare år har jag ibland testat mina vingar genom att flyga. Jag tror det krävs bara två saker för att kunna flyga i drömmar: 1) att man inser att man vill prova flyga och sedan 2) prova flyga. Oftast fungerar flygningen - det är den första punkten som är den svåraste att klara av.
Jag är alltså ganska fascinerad av drömmar, men de skrämmer mig också. Många drömmar skulle man vilja vara utan. En del drömmar skrämmer en, en del drömmar lämnar efter sig dåliga känslor resten av dagen, en del drömmar avslöjar dåliga tankar hos en. Jag tror man kan träna sig i att kunna kontrollera sina drömmar mera, men jag känner inte riktigt för att öva mig mer på det. Jag vill inte bli för upptagen med drömmar, och dessutom känns det nästan som att det skulle vara onaturligt att försöka påverka sina drömmar för mycket.
Vad har ni för tankar kring detta? Har ni liknande erfarenheter och funderingar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar