Minnen som jag själv inte upplevt

Min syster tycker jag är dum. Nu kanske hon gapar oförstående, och funderar att "inte har vi väl nåt otalt på gång"? Nej, inte vad jag vet. Men i alla fall efter att hon har läst nästa mening, kommer hon att tycka att jag är dum. Jag skippade nämligen frivilligt min sovmorgon denna morgon. Jag provade nämligen igår att fara in på min blogg från vår dator, men det gick inte. Så nu kommer jag till skolan och skriva. Jag har nog två hålpass idag, så jag hade inte behövt fara hit på sovmorgonen. Men man kan aldrig vara säker på att datorerna är lediga mitt på dagen. Men på morgonen, så är dom knappast upptagna. Så nu är jag här och skriver på mig blogg. Jag har så många funderingar i huvudet, och så mycket jag skulle vilja skriva om. Men jag vet också att inte allt kommer att rymmas i dagens inlägg. Men en ganska komisk sak med att vara här på datorerna så tidigt på morgonen, är att man får se alla människor som kommer för sent. Jag tycker synd om läraren i klassen brevid som har matte. Denna gång var det tre elever som var försenade till den mattelektionen.

Men till det som rubriken berättar om. Igår hade vi med KU samling i ett församlingshem. Det var en gemenskapsdag. Ganska många hade samlats, och jag kände en del medan en annan del va ganska obekanta. Vi uppträdde med blåsorkestern och roliga Oa var festtalare. Vi hörde också på en kör som inte hade övat inför uppträdandet. Det var ganska häpnandsväckande, för det lät riktigt bra. De har ju säkert sjungit dedär sångerna förut, eftersom det valdes just de sångerna. Men de hade inte, vad jag förstod, övat inför uppträdandet. Uppträdandet var väl för dem själv en överraskning. Men kören sjöng riktigt bra, med vad jag tror det var, fyra stämmor. Ifall jag kunde sjunga, så sku jag i alla fall inte kunna sjunga en sång, utan att ha övat före man uppträder.

Men vilka var minnena som jag talade om då? Jo, vi tittade på gamla diabilder. Det var mest bilder från resor som orkestern och andra hade gjort. Jag kände igen somliga på bilderna. Och vissa som fanns på bilderna satt nu också med på mötet. Det var roligt att se bilderna. Det härliga sjuttiotalet med sin charm lyste klart fram på bilderna. Folk såg också ut att ha roligt. Och mycket folk var med på resorna och samlingarna. Det kom också en rolig kommentar om de korta kjolarna som flickorna hade på den tiden. Det var en kvinna, som hade varit ung på den tiden, som sade att de själva inte borde "moitta" på dagens klädmode, när magar syns. Och jag kan hålla med om att kjolarna på den tiden var väldigt korta.

Också bilder från åttiotalet fanns. Skidresor uppe i backarna och fina gemenskapsstunder. Vi såg 150 bilder, och jag hörde att det finns över 1000 bilder från olika resor. Jag skulle gärna vilja se mera bilder, och jag hoppas jag får chansen till det någon gång. Jag skulle också hoppas att folk skulle ta bilder från de resor vi i dagens läge gör med vår orkester. Jag vill också att vi efter 20 år kan titta på bilderna och utbyta roliga kommentarer om ungdomen i början av 2000-talet.

Foton har en speciell charm. Att titta i fotoalbum är enligt mig en av de roligare sakerna som finns att göra. Jag tycker om gamla bilder, från sisådär 70-talet, men också alla andra bilder är mycket intressanta. Men först måste jag ju också kommentera, att bilderna är nog mest roliga att se på om man känner dem som finns på fotona. Känslan när man tar en fotoalbum i famnen, och vet att man har många bilder att titta på, är härlig. Hos min moster i Sverige, som vi besöker kanske en gång i året, brukar jag sitta och bläddra i de stora fotoalbumen. Hon har många och tjocka fotoalbum. Det är precis så det skall vara. Där sitter jag och tittar på det härliga sjuttiotalet, och bilder som är kanske ännu äldre. Det roligaste är när min egen mamma dyker upp på någon bild. Mamma själv har inte så många bilder från det att hon är liten, så det är mycket intressant för mig att få se henne som liten.

Jag satsar också på att göra egna fotoalbum till mig. Jag vill att mina barn (hoppeligen får jag såna också) ska kunna titta i sin mammas fotoalbum och se hur allting var "på den gamla goda tiden". Klädmodet är ju alltid intressant. Kanske dom inte genom min klädstil får reda på så mycket om modet, men kläderna är i alla fall intressanta att se. Och sen förstås hur alla såg ut som yngre. Jag hoppas också att mina barn ska känna de som finns på mina bilder. Och allt som händer på bilderna är ju intressanta att minnas. Kanske resor, eller andras besök, eller nåt läger, eller en vanlig grå vardag när man inte hade nåt annat att göra än att fota.

Ett tips till er: Gör egna fotoalbum! Ta bilder från allt och alla. Spara minnen! Jag vill sen komma och se era fotoalbum! Och om inte jag har chans att se dem, så finns det säkert andra som vill se dem! Och hoppeligen har du själv intresse av dina gamla fotoalbum med gamla minnen.


(Denna inlägg skrevs måndag 10.4, nångång runt kl.8. Jag har inte ännu riktigt kommit underfund med hur man ställer in klockan här, så därför skriver jag detta här nere:P Men snart kommer jag nog att lära mig.