Det finns en del människor vars studieplan är enkel och okomplicerad - och det finns människor vars studieplan inte är det. Jag råkar ha kommit i den andra kategorin.
Jag var idag och talade med studierådgivaren och just nu verkar det som att den bästa lösningen skulle vara att ta dubbel magisterexamen. Tänk att det måste vara den bästa lösningen! 60 sp extra måste man läsa för att bli behörig gymnasielärare, och 120 sp extra kan man, och hade jag också tänkt läsa, för att få en bättre behörighet. Men om man läser 140 sp extra (dvs. bara 20 sp mer från det jag hade tänkt mig) så skulle man få dubbel magisterexamen. Med 120 extra får man alltså bättre behörighet men ingen till examen. Med 140 sp extra får man bättre behörighet OCH en till examen, dvs. ett större erkännande och många fler yrkesmöjligheter. Så nu känns alltså 140 sp alltså väldigt lockande, fast överhuvudtaget inte roligt eller lätt. När jag kom till Åbo hade jag siktat in mig på 300 sp, och INTE 440!! Men så kan det alltså gå ifall man hör till den kategori vars studieplan inte är enkel och aldrig kommer att bli det.
Men jag behöver inte besämma mig nu om det blir 120 eller 140, men jag måste säga att jag tror jag vet vilket jag kommer att välja. Det skulle nog kännas harmt att studera 120 sp extra och vara 20 sp ifrån en till magisterexamen. Men skönt i alla fall att beslutet inte måste ske nu, utan först om ett par år.
Det stora problemet är ändå inte att studierna kommer att ta en lång tid, för om jag inte skulle studera så skulle jag jobba, och inte är det enkelt det heller, och DET får man ju hålla på med i långt fler år än studierna. Problemet är kanske att jag tänker på allt som ännu måste avklaras, alla långa uppsatser som skall skrivas och alla studiepoäng som ännu måste samlas. Och ännu ett större problem, kanske det största för mig, är att jag ändå känner press på att snabbt bli klar, och då kommer frågor in som att: Hur ska jag planera allt detta? Ska jag studera eller jobba på somrarna? Om jag studerar på somrarna så kanske jag blir klar ett år tidigare, men å andra sidan stressar det att aldrig ta paus från studier. Hur mycket ska jag studera under ett vanligt studieår, ett normalt 60 sp och hinna ha lite fritid, eller kanske 70 sp och sluta njuta av livet? Och vad händer om jag skulle göra bort mig, hinna producera mindre studiepoäng än tänkt? Då är jag ganska misslyckad väl, då kommer studierna att ta längre än jag tänkt.
Handlar det om att bli snabbt klar med studierna, eller handlar det om att njuta av livet medan man håller på med det man håller på med - oberoende av om det handlar om jobb eller studier?
3 kommentarer:
De handlar iaf int om att bli snabbt färdig med studierna.
Studietiden är en tid man ska ta tillvara på i form av studier och allt annat. STUDER INT IHJÄL DIG!!! :P
Jag tror inte att det är bra att skynda sig igenom studierna bara för att politikerna och bolognatrollet vill det. Studietiden är en speciell tid i livet när man har möjlighet att vara fri och göra vad man vill. Man kan resa, utöva någon rolig hobby och tillbringa tid med vänner - saker som man inte i samma utsträckning hinner med senare i livet när man kanske begränsas av karriär eller föräldraskap. Lev och njut av livet. Lycka till! :)
Skicka en kommentar