Jag hade tänkt att jag skulle behöva vara längre i Åbo, men det ordnade sig så att jag nu redan kan åka upp till Österbotten, bara jag sen kommer ner ett varv igen för att diskutera ett arbete med en lärare. Så nu gläder jag mig att få åka upp.
De närmsta vännerna har redan försvunnit från stan och efter att A dessutom åkte iväg så har jag känt mig aningen ensam. Jag har som tur inte behövt vara helt ensam utan jag har t.o.m. nästan hela tiden stött på olika bekanta. Men jag märker såna här dagar hur beroende jag är av att ha människor omkring mig så att jag inte behöver vara ensam. (Lite ironiskt att märka att det här bara är tredje dagen som jag är "ensam" i Åbo och jag är redan överlycklig över att "ääntligen" få åka upp till Österbotten för att få slut på ensamhetskänslan. Kanske borde jag egentligen öva mig på att klara av att vara ensam?)
Det här året har gått otroligt snabbt. Jag kom hit i höstas och längtade lite tillbaka till Göttingen. Jag visste inte riktigt vad året i Åbo skulle innebära. Och nu kan jag bara konstatera att det blev ett innehållsrikt år och det har gått så oerhört snabbt. De senaste två åren har jag tyckt att tiden börjat gå snabbare. Är det nu som den börjar rinna iväg?
Förra sommaren var jag hemma hos föräldrarna bara i 2½ veckor. Nu kommer jag att vara ca 3 månader hemma. Det kommer alltså på riktigt att kännas som att man bor där. Det ska bli intressant att se hur det känns.
Så idag åker jag hem med tåg, och jag hittade t.o.m. en vän som ska åka upp, så vi åker tillsammans. Sommaren - och sommarstudier - here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar