Vilket konstigt liv det här livet är! Jag gick omkring på stan och kom plötsligt att tänka på, att det verkligen var ett kliv in i vuxenlivet att flytta till Åbo. Nuförtiden går jag inte längre omkring och hoppar och skuttar. I alla fall inte i Åbo där jag hela tiden är omringad av "allvaret". Nuförtiden kan jag inte mer skylla på andra för mina egna val. Och det här med val är nog något svårt. Men i allt detta får jag förtrösta på Gud, att han går med mig.
Men livet är också konstigt märkte jag, för fastän det annars känns allvarligt så kan små händelser eller gester pigga upp dagen och få en på bra humör. Idag har jag i alla fall gått omkring och varit på gott humör.
Jag har idag också fått lära mig något nytt. (Det som gör livet spännande är väl att man får lära sig nya saker.) Jag har nämligen för första gången lånat en bok på egen hand. Dvs. jag gick till ett bord där det stod "utlåning" och där följde jag instruktionerna och jag fick själv framkallat kvittot. Häftigt, nu vet jag nästa gång hur man gör!
1 kommentar:
Ja'a, det är nog konstigt vad olika upplevelser vi har av detta att stiga in i "det allvarliga vuxenlivet". Man tycker att vi skulle ha fått någorlunda lika förberedelse inför vuxenlivet med tanke på att vi vuxit upp i samma familj. Själv tyckte jag inte alls att det var svårt att flytta hemifrån, faktiskt nästan lättande att bara behöva ta hand om mig själv och sköta mig och mitt eget. Hemma har jag alltid känt stort ansvar för mina två småsyskon ;), fått ta en hel del ansvar etc. Men försök att inte ta vuxenlivet så allvarligt...det äär faktiskt inte sådär allvarligt!! Släpp lös lite, sis!! Nåja, nogfilosoferat för idag. Trevlig helg! :) *kram*
Skicka en kommentar