För en stund sen kom jag hem från min malaysiska vän. Vi är båda i samma församling numera och hon har förut berättat om sin favorit maträtt, och vi har talat om att vi sku träffas nångång för att äta den. Hon hade tre andra flickor på besök - alla från Kina och alla germanstikstuderande. Min malaysiska väns pappa talar mandarinkinesiska så därför kan hon lätt umgås med vännerna från Kina.
Det var intressant att umgås med tre från Kina, för jag har alltid varit lite osäker på hur jag ska umgås med människor från Asien - tänk om jag gör något fel eller om vi missförstår varandra? Som tur är det interkulturell germanistik som dessa tre studerar, så de är insatt i det här att kommunikationen mellan två människor från skilda världsdelar kan missförstås. Jag blev ändå glad när jag märkte att vi kunde umgås bra, och dessa flickor var riktigt glada och pigga. Jag har ändå funderat om det finns vissa ämnen som är tabu, och därför var jag lite försiktig när jag tänkte på vad jag frågade dem. Men ett ämne som de själva tog upp var det här med lagen om att man i Kina bara får föda ett barn. Den ena flickan sade ändå att hon har två yngre bröder och att familjen måste betala böter för det. Men flickan själv visste inte hur mycket de betalade.
Ena flickan berättade att hon kom från en stad med 10 miljoner invånare. Huhhu, tänkte jag, det är ju dubbelt mer än Finlands befolkning. De sade också vad Helsingfors heter på deras språk, och jag antar att det skrivs ungefär som Helsinki, men det lät nog annorlunda! Senare under kvällen talade vi om något i Asien och min malaysiska vän frågade om jag kände till ett visst land. Jag kände inte alls till det landet hon uttalade, men sedan skrev hon upp det på papper och då såg jag att det var Myanmar. Det är konstigt hur något som stavas på samma sätt kan uttalas så olika. På Wikipedia står det att det ska uttalas såhär: [ˌmjanˈmaːr] eller [mjəmà], och det var nog något mera i stilen med det andra exemplet hon sade.
Sen talade jag lite med en av dessa tre kinesiska flickor, och hon berättade att hon var intresserad av att lära sig svenska och att hon nästa termin antagligen skulle ta en svenskkurs. Hon sade att hon var intresserad av de nordiska länderna. Jag sade också att jag gärna hjälper henne när hon lär sig svenska, och jag hoppas innerligt att jag sku få chansen att hjälpa henne.
Det här var också första gången jag var inne i ett Wohnheim, dvs. en studentkorridor. Jag skulle antagligen också bo sådär ifall jag inte hade fått lyckan att komma till den här WG:n. Jag skulle antagligen känna mig ganska ensam i ett Wohnheim, för det verkade att många satt in på sina rum eller var borta nånstans. Bättre då att bo med tre flickor som man hela tiden ser och kan tala med.
Men kvällen var trevlig och maten var god och det var roligt att få umgås med människor från Asien! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar