I helgen fick jag uppleva bröllop, och det var inte vilket bröllop som helst, utan det var ett bröllop som "förmedlade Gudsförhärligande innehåll". (ja, så stod det på inbjudningskortet! ... och jag inte helt säker på hur ordet "Gudsförhärligande" ska sammansättas.) Till festen på kvällen var som vanligt släkten och vänner inbjudna men till bröllopsgudstjänsten hade de delat ut inbjudningskort åt alla som de på något sätt kände, t.ex. arbetskollegor, studiekamrater. Och det var på detta inbjudningskort där nyckeltexten fanns: "Obs! Denna tillställning förmedlar Gudsförhärligande innehåll". Till bröllopsgudstjänsten kom således många icke-troende och fick både höra om Jesus och de fick höra A&F:s vittnesbörd.
Gudstjänsten var annorlunda än vad vi är vana med i Finland, och i Tyskland måste alla som gifter sig gifta sig borgerligt, så det hade de gjort dagen före. Bröllopsgudstjänsten var inte uppbyggt av en bestämd liturgi utan var mer fritt formad. A&F (alltså de som gifte sig) läste själva upp sina bröllopslöften, och det var det som var deras vittnesbörd inför alla i kyrkan. De berättade att de tillsammans vill tjäna Gud och liksom det i Bibeln står att mannen skall älska sin fru (Ef 5:25) och att frun skall underordna sig mannen (Ef 5:22-24), så lovade de varandra inför bröllopsgästerna att med Guds hjälp göra detta. I predikan talades det om vad äktenskapet egentligen är och vad det innebär, och där sades det bl.a. att de båda i äktenskapet skall umgås med varandra så att den andra kommer närmare Gud.
Efter gudstjänsten började själva festen inte direkt, utan alla som deltog i gudstjänsten fick stanna kvar i församlingshemmet för att äta något, både salt och sött, och för att träffa och tala med människor. På kvällen började festen som var på ett hotell i en annan stad, ca 20-30 minuters bilväg från Göttingen. Det började med trerättersmiddag och sedan hade en god vän till det gifta paret ett tal som baserade sig på Bibeln. Festen bestod inte av så mycket program utan gick istället ut på att folk fick samtala med varandra. Det var på det sättet fritt att röra på sig. Senare sattes också musik på för dem som ville dansa och en del av gästerna dansade ivrigt. Det var inte mycket pardans, utan alla var där och dansade med alla.
Efteråt hade jag också ett givande samtal med en från församlingen om äktenskapet och allt vad det innebär ur Guds synvinkel. Jag skulle ha lust att skriva ett nytt blogginlägg om allt vad vi talade om och allt vad jag lärde mig. Fast jag vet inte om jag kommer att göra det. Men jag önskar att vi alla skulle fråga Gud vad Hans vilja är med de äktenskap som sluts. Nyckelfrågan här är "Vill Gud att det gifta paret skall satsa endast på varandra och familjen och stanna hemma och njuta av varandra och den trygghet man byggt åt sig, eller vill Han att paret skall leva för Gud, tjäna Honom och leda människor till Gud?". Det var detta den goda vännen till paret talade om under bröllopsfesten, och han tog fasta på Haggai 1, där det står att judarna under den tiden valde att inte bygga Herrens tempel utan istället göra fina hus åt sig själva. Genom att bara bry sig om sig själva fick folket heller ingen välsignelse av Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar