Nostalgikick

Jag har alltid varit ganska nostalgisk av mig och längtat mig tillbaka till tidigare tidpunkter. Det konstiga är att jag tidigare även planerade och såg ganska mycket framemot framtiden. Det här skolåret har den nostalgiska tiden fått härska totalt, och framtiden har jag inte orkat tänka på. Jag sade åt min kompis A-S, att det är konstigt att jag, när jag var yngre, längtade till studietiden, och nu när jag är här skulle jag helst vara tillbaka till den tiden när jag drömde om den här tiden. Att jag har varit speciellt nostalgisk hör nog ihop med att jag flyttat, och kanske det så småningom går om. Hoppas.

Men snart börjar vi komma mot maj, och efter 12 maj kommer jag i stort sett att studera hemma i Österbotten. Och nu på fredag far jag hem och är hemma lite mer än en vecka. Skönt. Nog har jag skolarbeten att göra, men oj vad jag längtar hemåt!

Jag ska ännu berätta om en liten utflykt jag gjorde i söndags. Ina var i Österbotten och jag hade inget att göra, så jag funderade vad jag kunde göra en sådan fin vårdag som den, och jag kom på att jag skulle cykla till Runsala. Jag tog tag i saken, dvs cykeln, och styrde tramporna mot havet. Jag kom fram till en park och köpte en glass från kiosken. Sedan satte jag mig på en bänk där jag hade utsikt över havet. Jag höll på att läsa en bok när jag tittade upp och fick se den synen som jag många gånger i livet har fantiserat att få vara med om: att stå på Runsala och se båten fara om. Fint var det också att det var Silja Europa, antagligen den största båten som far från Åbo. Så där samlades vi några vid havskanten och såg på när båten gled förbi oss. Mäktigt!

När jag nu har "nostalgikick" som rubrik måste jag ju också berätta vad jag tänkte på när jag var på Runsala. Jag tänkte en del på de resor vi brukade göra som mindre, och eftersom vi ganska många gånger reste med båt från Åbo, körde vi några gånger på samma gång till Runsala. Men många år hade Runsala en dålig klang i mina öron, för det var förknippat med den botaniska trädgården, dit vi "fick" fara med för att pappa ville dit. Men senast vi var till Runsala var vi inte till den botaniska trädgården, utan vi var faktiskt på ön och njöt istället. Om jag minns rätt var kanske någon från familjen och simmade i havet då. Så det tänkte jag på när jag cyklade där på ön, och jag tänkte på att de enda minnen jag har från Åbo, före den tiden när syster flyttade dit, är från just Runsala.

Om en stund ska jag och Ina mumsa i oss glass. Mmm. Vår = glass! Glass = vår!