Under många år har min favoritmusiksmak varit 80-tals musik. (Tänk er låten take on me av a-ha, låten The lady in red av Chris de Burgh, låten Voyage, voyage av Desireless och låten Thought you were on my side av Cock Robin. Kan nästan inte sluta räkna upp alla dessa pärlor. Den sistnämnda låten får mig fortfarande att rysa.) Ännu för ett par minuter sedan hade jag tänkt säga att jag blivit trött på den stilen nu. Men efter att jag vid uppräknandet av sångerna började tänka efter mer noggrant, så märkte jag att det inte riktigt stämmer. Det som däremot stämmer är att jag lyssnat så pass mycket på den stilen, att jag undermedvetet börjat längta efter en ny musikstil att kunna njuta av. Jag har under många år kunnat konstatera att dagens musik inte alls är lika bra som 80-talsmusiken, och det har känts tråkigt att inte ha någon personlig glädje av all den musik som producerats under de 10 första åren av 2000-talet.
Men nu har något hänt. Redan under 1-2 år tillbaka har jag fått njuta av musik av Detektivbyrån (en enorm förlust att de slutade så tidigt!) och Röyksopp. Men nu plötsligt har det kommit en boom av musik i min smak. Plötsligt bara så var Lalehs sång Some die young, många sånger av Lana del Ray och Loreens vinnarlåt Euphoria där! För att inte tala om mitt nya favoritband Donkeyboy! Det känns som att musikvärlden levererar igen, och från att förut bara ha levt i det förflutna (dvs. med musik från 80-talet) får jag nu leva i nutiden. Eftersom konserter med band från 80-talet av naturliga orsaker varit omöjliga för mig att besöka, så känns det som att jag nu har en reell chans att någon gång få uppleva glädjen att besöka en konsert med ett band som jag själv faktiskt uppskattar.
Hoppas detta flow fortsätter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar