Volleybollmatch och tävlingsinstinkt

Idag fick jag spela en volleybollmatch med IKA. Det var första gången jag spelade match i en damserie. Tidigare har jag endast spelat i mixedserie, med talangfulla män och en näthöjd som jag just och just når över. För första gången fick jag nu spela med och mot spelare som är mer på min egen nivå, och med en näthöjd som känns bekväm. Det var så otroligt roligt! Mixed är också roligt, för där får man spela med verkligt talangfulla människor. Men det var något extra med den här matchen. Det här var flickornas chans att visa vad vi går för. Det var vi som måste stå för hela spelet. Det kändes på något sätt som en riktig tävling. Det var allvar.

Och jag blev så förvånad över en känsla jag fick och som jag inte känt ungefär sedan tvåan i gymnasiet. Tävlingsinstinkten. Visst har jag känt den lite under dessa år som gått. Men inte på det här sättet. Inte så att jag skulle vilja krossa motståndet! Jag blev lite rädd för mig själv. Under mitt liv har jag skidat, spelat fotboll och nu volleyboll. Och jag har ännu inte lärt mig att ta en tävling eller match med ro. Kanske ska jag med tiden dels bli en bättre volleybollspelare och dels en bättre förlorare.