Ett avbrott i bloggpausen hade jag inte väntat mig. Jag hade liksom tänkt att pausen var slutet. Men nu blev det ändå ett avbrott, och om det är en bra eller dålig idé vet jag inte ännu. Inte heller om det blir ett kort eller ett långt ett.
Bloggpausen som nu varat i flera månader var inte planerad, men ändå efterlängtad på något vis. Det har nämligen känts som att jag skrivit istället för att leva. Bloggen har betytt väldigt mycket för mig - även om jag inte alltid hunnit uppdatera - och har ofta stått i vägen för annat viktigt i livet. Och så vill jag inte att det ska vara.
För det mesta har jag njutit av att inte vara beroende av bloggen. Men det finns ett par fördelar med bloggen jag saknat - att få utlopp för skrivarlusten och att få berätta om ämnen jag funderat kring.
Ifall jag återkommer till bloggen kommer det att ske på nya villkor. Bara när jag känner att det finns överloppstid. (Nåja, något som "överloppstid" finns ju egentligen inte. Så det blir väl alltid att ta av något, men förhoppningsvis då inte av något väsentligt.) Och så mycket fotograferingssnack lär det inte bli. Kameran är nämligen sönder.
2 kommentarer:
Kära nån.. Va har hänt med kameran?
Jaa du! *suck* Den har nån systemfel, så kortläsaren är sönder för andra gången! :( För sent för garantin.
Skicka en kommentar