Nu får jag börja ordna upp min dygnsrytm, för imorgon börjar jobbet. När jag tittar ut (kl.22.00) är det ännu hur ljust som helst och det känns konstigt att snart börja försöka sova. Det som avsevärt försvårar en bra dygnsrytm är resten av familjens dygnsrytm, men jag ska försöka fara och sova fastän alla andra är vakna.
Annars är jag liksom mina flickkompisar nervös just nu. Det är inträdesdags på gång, och själv ska jag skriva inträdesförhör till biämne. Jag har hela tiden ansett att mina chanser att komma in är små, och inte vet jag om jag är så mycket mer övertygad nu heller. Och inte känns det bättre av att jag tycker att jag borde ha läst mycket mer. Jag har inte varit nervös inför inträdes på en stund, jag har tänkt att Gud leder mig dit han vill ha mig. Men om jag inte kommer in till biämnet, vad ska jag göra? Lite nervös börjar jag nog bli. Jag har nu ännu två eftermiddagar på mig att läsa. Men hur ska man lära sig ett språk på två dagar?
Ja, imorgon börjar jag jobba. Gravgårdsarbete i juni alltså. Förvånansvärt nog ser jag framemot arbetet. Det känns bra att få göra något kreativt. Jag har studerat i ett år nu, och det är kanske därför det känns bra att få arbeta och faktiskt få utföra något. Dessutom känns det bra att få vara utomhus på förmiddagarna och faktiskt ha något att göra (inte bara ligga ute i solen).
Studentfester har det varit hela helgen och jag har lite fått uppleva avslutningsstämningen fastän jag för första gången nu själv inte hade någon skolavslutning. Nu är det alltså sommar. Så jag får njuta av sommar och jobb (=aktivitet) fastän inträdes är på kommande. Njuta njuta njuta. (Försöker övertyga mig här och försöker få mig att glömma inträdes)
(p.s. om jag inte kommer in på biämne har jag möjligheten att prova på nytt igen nästa år, men det blir då svårare att njuta av Tysklandsvistelsen, eftersom jag inte vet hur framtiden ser ut. Men jag får försöka lita på att Gud vet vad han gör.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar