Sidor

torsdag, september 28, 2006

Äntligen!

Nu får jag äntligen chansen att skriva blogg igen. Jag har saknat bloggosfären (jag läste faktiskt att ett sånt ord borde finnas nuförtiden) och har mycket att ta igen vad gäller läsning av andras bloggar och skrivning av eget blogg.

Orsaken till att jag inte hunnit skriva blogg är att jag har genomgått: engelska hörförståelse, finska hörförståelse, 2x modda studentprovsdag, finska student, religion student. Dessutom hade jag ett vanligt religionsprov. Det enda studentprovet jag nu i höst har kvar är engelska på måndag. Jag kan dock skriva blogg nu, för en ny period har inletts och idag har jag endast två pass. Matte hade jag just och tyska har jag om 3½h.

Sedan 11 september har alltså stor del av mina vardagar gått åt läsande. Alltid har jag ju förstås inte läst, utan jag har nog gjort lite annat också. Jag hann vara på crosspoint i lördags, vilket var bra för vi fick höra om en lärjungaskola och om en ny bönegrupp i Kokkola. Studentproven har jag avklarat en efter en. Det har nog varit tungt att sitta där inne i hallen i nästan sex timmar och kämpat på. Ändå har det gått någotsånär och en del prov har känts t.o.m. ganska enkla, fastän det förstås har varit tungt att skriva dem. Resultaten är sen en annan sak, bara jag själv är nöjd så är jag nöjd!:)

Jag har ända sedan sjuan varit ängslig för studentskrivningarna och med på skrivningarna med fasa. Inte har det varit en roligt period nu, på det sättet att jag inte fritt kunnat göra vad jag vill. Ändå är jag nu gladare än jag förut varit och tycker att det har varit roligare i skolan än förut. Att läsa till religion gjorde allt dessutom mycket intressantare. Att lära sig mer om religion kändes faktiskt uppfriskande. I skolan är det också roligt nu, för här finns så många härliga människor. Många jag känner bra och många jag känner mindre bra. Min önskan skulle vara att man kunde tala med lite vem som helst, och ibland känns det också så. Stämningen i skolan är nog toppen, enligt mig. Det här året är också mitt sista år, och det är roligt att jag nu kan njuta av sista året. Det är så mycket som händer rent konkret, dvs. studentskrivningar, vi ska börja fundera på framtiden... men också andligt finns det mycket att ta itu med. Det är en spännande tid.

Igår for jag och min vän S till en ny bönegrupp i Kokkola. Det är ett ganska ungt par som drog igång bönegruppen. Paret jobbade förra året som volontärer i Israel och de vill jobba för Gud. Jag är tacksam att jag var på crosspoint i lördags, så att jag hörde om bönegruppen och fick tala lite med paret. Tyvärr var det bara vi två (jag och S) som kom till bönegruppen, men det kanske var bra, för S ska till Israel nästa vecka och hon fick tala med paret om landet. Nästa vecka kanske det kommer flera med till bönegruppen, vi skall hoppas det!

Syrran var hemma några dagar efter sin Romresa. Hon blev sjuk när hon var på väg hem, men hon orkade ändå berätta om resan och visa sina foton. Ändå måste jag mestadels sitta i rummet och läsa när hon var hemma. Jag önskar syrran du blir helt frisk nu!

Det känns faktiskt lite främmande att nu ha en hålpass när jag kan bara sitta och skriva. Bara lite engelska kvar och sen är jag helt fri från studentskrivningar (okej,förutom att jag smått sen börjar förbereda mig för vårens skrivningar) och de två nästa perioderna innehåller många hålpass, så det är intressant. Jag har planerat mycket som jag skall göra, både under hålpassen och under resten av dagen. Sen vet jag inte om jag alltid hinner med allt, för efter dessa studentskrivningar vill jag också ta min tid till stillhet och att inte göra nästan nåt. Det som jag planerat för håltimmen är massor med gymnastik. Oj, vad jag saknat idrottshallen under denna tid när jag läst! Tre gånger har jag hunnit ta mig tid för sport på hålpass, och då har jag haft turen att ha hela hallen för mig själv (gymnastikgrupperna har varit ute på gräset). Min önskan är att jag ensam eller med vänner ska få träna volleyboll. Jag har fått (obs! FÅTT) en volleyboll, och äntligen har jag chans att öva var som helst när som helst (okej, inte helt, men jag HAR iaf en volleyboll). Sen är ju grejen den att inte får jag samlat ihop ett helt volleybollag, så jag får säkert ofta stå själv och öva på server, men övningen behövs så inga problem där inte!:D

Det känns som att mitt språk nu är helt konstigt. Måste erkänna att jag känner mig lite tom i huvudet på samma gång som huvudet är fullt. Det finns så mycket att berätta så jag får ingen ordning på allting...

Nu i helgen blir det höstoas. Jag ska på lördag spela flöjt på bröllop med en liten grupp av blåsorkestern, så jag kan inte delta i seminarierna på oasen. Det som jag däremot skall delta i är ungdomssamlingarna, på fredag och lördag.

Helgen efter det är det körverkstad, och då kommer Hanna hit. Ärligt talat har jag ännu inte riktigt hinna börja tänka på det, men jag ser nog med glädje framemot den. Sen finns det nog också mera program att berätta om, men det får bli till en annan gång.

Nu är jag så nyfiken att läsa andras bloggar, så jag tror jag avslutar här. Ha det bra alla och ta tid för er att be! (Läs www.tearsandprayers.blogspot.com) Ett viktigt böneämne är att vi skall be för den stad/by där vi bor!

Gud vare med er!

4 kommentarer:

7ommy sa...

Faktiskt ÄNTLIGEN! :D De e kiva o höra att allt ha vari bra dit uppe. Stressa int för enkkun och börja INT läsa genast till vårens skrivningar, slappna av för en stund. Hanna kan ju hämta mina religionsanteckningar sen tibaka hit när hon kommer dit och ni kan ju öva volleyboll på tumanhand. :D
Men vi ses och hörs lilla stora flicka eller hur det sen nu gick... XD Aijoo minns be fö Otto, han har feber och han vill bli frisk före veckoslute.

Hanna sa...

Hej! Tack för länken :P Verkligen skoj att höra av dej igen på bloggen. Ja väntar på att få ses o talas vid, de behövs :). Väntar med spänning på dina resultat :P KRAM, Guds nåd!

Hejafreja sa...

Häjj!
Klart ja minns dej :)
Kul att du hitta min blogg, e ledde till att ja hitta din :)
ses!
Freja

Annie sa...

Ja, du, fröken! Nu är det snart bara väntan som gäller... Vare sig man vill eller inte. :)