Höstdagarna på kommande

Ja, nu är helgen snart här. Helgen där vi ska få träffas alla igen. Själv kommer jag med en buss som skall delas av mina vänner, gospelkören och ännu några andra. Jag ser framemot bussresan, och jag är glad att bussen blev ordnad på bästa sätt. Om vi inte skulle ha fått dela buss skulle vi 6 flickor som är på väg dit att ha blivit uppdelade på två bussar. Nu får jag nog vara glad när allt ordnade sig så smärtfritt.

I helgen påbörjade jag ett blogginlägg som jag skulle publicera i skolan. Jag hade verkligen inspiration att skriva då, men jag har inte kommit så långt att jag skulle kunne publicera det än. Tråkigt blir det sen om jag märker att den är föråldrad, och därför inte kan publicera den mer. Just nu har jag ingen större inspiration att skriva, men eftersom jag inte skrivit på länge och nu för en gångs skull har tid så tänker jag skriva lite.

Dagens skoldag är inte tung. Elevhandledning har vi kl.11 och sedan matte efteråt. Jag anar att vi ska få lyssna till D. från Tyskland under EH och det ser jag framemot. Matte ser jag inte direkt framemot, men jag kan inte heller klaga eftersom det är dagens enda pass. Efter skolan åker åtminstone M, S och jag till oss. Bönekvällen hos paret L uteblir på grund av sjukdom, men vi beslöt direkt att ordna bönekväll fastän vi inte kan fara till paret L. Jag hade faktiskt läntat till bönekvällen i stan. Men det blir nog säkert bra såhär också.

Jag har mycket att vara lycklig över, och speciellt den senaste tiden har jag känt mig mycket tacksam. Just nu har jag haft ganska mycket tid att göra sådant jag själv vill och därför har tid gått till att läsa, pyssla med något smått och gott (fotoalbum, und so weiter). Dessutom är jag väldigt glad över att vi fått bättre kontakt till D från Tyskland, som alltså är i skolan nu. Hon har varit här några månader redan, och skall stanna till jul. Jag hoppas vi ska få tala med henne mer. Jag är ganska intresserad av Tyskland, så här har jag ju min chans att få veta mer om landet.

Orosmoln finns ju alltid också hos en och just nu är ett orosmoln geografiarbetet. Jag har i alla fall påbörjat arbetet och det är jag glad över (det finns säkert såna som inte börjat), men långt har jag inte. Det känns som att jag inte kan mycket, men i och för sig kan man inte kunna så mycket när man inleder ett arbete. Mitt problem är att jag är väldigt dålig på att själv tänka ut faror som kan finnas, och hur man kan förebygga dem. Lite hjälp har jag ju iaf av att Bangladesh (landet som jag skriver om) har väldigt stora problem med översvämningar, och jag har hittat ganska mycket uppgifter om det.

Snart är det mat, och jag hoppas det är något gott vi får äta. Alltid är maten inte god, och det kan hjälpa till att förstöra ens goda humör. Fast själv brukar jag kanske inte ha så stora problem, jag äter ändå och tänker inte så mycket. Men av mina bordsgrannar blir jag ofta upplyst om hur torra potatisarna är och hur dåligt biffarna smakar...

Vi ses på fredagen och ifall vi inte ses så får du höra av dig!:P Eller så är det kanske jag som får höra av mig. Hur som helst så skall DU ha det bra!