In all I do, I honor You

Dessa är ord från en lovsång och klingar väldigt fint i öronen. Betydelsen i orden är alltså: allt jag gör, det gör jag för att ära Gud. Vid närmare eftertanke, det vill säga när man verkligen tänker efter vad man sjunger, så inger dessa ord dåligt samvete, i alla fall för mig. Det finns nog mindre man kan få dåligt samvete av. Äras Gud i allt jag gör? Jag behöver inte tänka långt tillbaka i tiden för att hitta något (mycket) som inte stämmer överens med påståendet.

Dåligt samvete i sig självt är dåligt, och det finns inget gott i att skapa sig dåligt samvete. Däremot anser jag det vara ett friskhetstecken att ha dåligt samvete, eftersom alla människor är syndare och utan det dåliga samvetet skulle vi inte inse hur fel vi handlar. En annan ytterlighet från att inget samvete ha, är att ha ett överdrivet samvete. Det är inte heller bra, och det tror jag inte är Guds vilja att vi människor skall uppleva. Att ha dåligt samvete för något som inte kräver dåligt samvete gör det svårt för människan att leva (det är tungt att leva med dåligt samvete) och leder till att greppet om rätt och fel kan försummas, vilket betyder att man lever i en värld av för strama regler. Det vi i vår egen situation får lita på är att alla synder är förlåtna när vi ber Jesus om förlåtelse.

Detta var några tankar om lovsångens ord och tankar som väcks. Nu skall jag berätta lite om vårt Åboveckoslut. På fredagen åkte jag med lillabror ner till Åbo med tåg. Det var det första tågbytet där jag hade ansvaret, och vi klarade det hela galant. ”Lanttis” som jag är så småsprang jag till tåget vi skulle byta till, och när vi väl satte oss in i tåget fick vi vänta tio minuter tills avgången. Nåja, väl i Åbo fick vi träffa vår älskade syster som vi inte ser så ofta. Min första tanke var att hon såg så fräsch ut, håret var klippt, hon var brun och hade nya, stiliga kläder. Sedan gick vi in till stan (obs, jag bar på en ganska tung väska) där vi for till den mysigaste Hese som jag hittills sett. Därefter for vi till lillabrors favorit skivbutik medan jag själv väntade på att få komma fram till syrrans. Med buss nådde vi sedan fram till syrrans och vi tog det ganska lugnt. Vi for gående till Prisma (gående! Sällan jag annars går gående till matbutiken) och köpte där frukter som jag skulle ha till kvällen när jag skulle möte mina vänner vid en skola, men jag kom aldrig ihåg att ta med mig frukterna. Mot kvällen kom syrran och brodern med mig till skolan där de österbottniska abiturienterna skulle sova under Åboexkursionen.

På förhand visste jag att denna exkursion skulle vara en fylleresa. Ändå var det tungt att se alla ungdomar som for till krogen och återvände i dåligt skick. För många är det vardagsmat att se fulla människor i dåligt skick, och jag tycker det är synd ifall de har blivit blinda för hur hemskt det är. Nu kan jag här säga att jag själv kanske är lite blind, men jag tänkte mera på att de som själva super inte inser hur hemskt det är. Den natten fick vi inte sova så mycket, eftersom ljudnivån i gymnastiksalen var ganska hög. På ett informationspapper som vi fått om exkursionen stod det att man skulle respektera de som ville sova, och inte ha så mycket ljud. Fastän många försökte få det tyst i salen, så reagerade ingen. Många försökte inte ens tala tyst, och många försökte inte ens trippa på tårna när de gick. Nästa dag köpte jag och mina vänner öronproppar. Den andra natten fick vi därför sova mera.

Lördagen var dagen med stort D. Det var dagen när vi fick bekanta oss med Åbo Akademi, och med tre linjer. Jag valde tyska, teologi och som utfyllnad ännu modersmål. Tyska och teologi var för mig väldigt inspirerande och jag önskar att jag kunde läsa dessa ämnen. Jag fråga lite, och fick höra att teologi och tyska som kombination inte är en omöjlighet. ”Nuförtiden är speciella kombinationer eftertraktade.” Vad jag sist och slutligen vill ha som yrke har jag ingen aning om, men som studier lockar dessa två väldigt mycket.

Under resten av lördagen var jag och mina vänner M,S,N ute på stan tillsammans med Otto. Vi fick bekanta oss med stan, men hann tyvärr inte besöka saluhallen eftersom den hade stängts. Jag har aldrig köpt något från saluhallen, men jag tycker det är en sevärdhet bara att gå igenom den. Det viktigaste under dagen var naturligtvis att hinna till ”karkkiboode”. Jag stressade lite, eftersom jag absolut ville dit (min favorit karkkibutik), men senare märkte jag att butiken inte stängde förrän om åtminstone fyra timmar senare. Karkkibutiken är säkert den butik som är längst öppet på kvällen.:P Senare mot kvällen åkte Otto iväg åt sitt håll medan vi andra for iväg mot bion, där vi senare på kvällen såg filmen World Trade Center. Jag kan inte konstatera annat än att det är en spännande film!

När vi var på bio var andra på sitzen. Jag kan inte veta säkert, men det kan inte varit många andra än vi fyra som skippade sitzen. Vi hade tidigare under dagen fått lite info om sitzen. Sitzen innebär att man riktigt genomtänkt (det lät som att sitzen var något väldigt eftersträvansvärt) blir satt på en plats där man sitter pojke och flicka om vartannat. Senare får man snapsglas och börjar med en snapsvisa för att sedan dricka snapsen. Denna procedur upprepas sedan 10-20 gånger. Denna kväll var det många som var i dåligt skick, och jag kan ännu minnas spyandet. Spyandet är en sak som jag förknippar med magsjuka och något äckligt. Jag kan inte av mitt förstånd förstå hur någon kan/vill framkalla detta illamående själv. Andra kvällen höll jag på att somna fastän jag inte använde öronpropparna (vi hade köpt dem samma dag), men jag hann inte sjunka in i sömnen förrän jag hörde att någon började ha äckliga ljud för sig. Snart spyr han, förstod jag och satte snabbt händerna för öronen, och när den ”fina” proceduren var över tog jag händerna bort från öronen och satte på mig öronpropparna.

Jag försökte att inte sätta stor tankevikt vid supandet och det gjorde att jag kunde njuta av helgen. Jag tyckte lördagen var en underbar dag, och att besöka de olika linjerna på ÅA gjorde gott för mig. Någon slags framtidsutsikt finns, fastän jag ännu inte exakt vet vad jag skall göra. Jag har så länge jag minns velat studera i Helsingfors. Lite har jag ändrat mig nu, och tycker att Åbo kunde vara en underbar studiestad. Ifall jag flyttar till Åbo, har jag ju i alla fall ganska nära till Helsingfors. Jag har redan i min hjärna börjat planera för studietiden, och under lördagen i Åbo blev jag besviken när jag kom på att vi skulle tillbaka upp hit och ännu gå mer än ett halvt år i gymnasiet. Det kändes redan som att jag studerade och bodde i Åbo. Tur är det väl ändå att jag ännu har en tid på mig att fundera vad jag skall göra. Jag väntar på bönesvar.

Jag vill tacka mina vänner som var med mig till Åbo. Jag är tacksam över att ni kom med! Utan er skulle inte heller jag ha kunnat åka till Åbo, och utan att vi skulle ha farit till Åbo kanske vi inte skulle ha fått se vad som intresserar oss. Utan er skulle vår Åboresa inte ha blivit så meningsfull som den blev, jag tycker vi hade roligt och det är underbart med den gemenskap som råder mellan kristna vänner.