Hemma igen (26 maj)

Det som började 3 april är nu över. Jag talar förstås om lärjungaskolan. Att helt och hållet vara hemma igen känns ovant. Under den sju veckor långa lärjungaskolan var jag aldrig hem på riktigt. Jag var bara hem några gånger, och då bara för någon enstaka natt. Dessa sju veckor har varit otroligt innehållsrika och på alla sätt intressanta och uppbyggande. Att veckorna varit intensiva gör att jag känner att jag hunnit med mycket där och därför känns det inte heller så hemskt att fara hem och vila upp sig lite. Fast vila vet jag inte när jag egentligen hinner med. Jag kom hem igår ca kl.2 på natten. Denna morgon blev det tidig väckning kl.9 och program har jag haft hela dagen. Det är studentfest på kommande, och inför det är det mycket som skall göras.

Nu har jag många minnen i huvudet och det är mycket som skall smältas. Här i slutet hade vi i lite över en vecka en ung kvinna på besök från Israel. Hon är uppvuxen i Canada men är bosatt i Jerusalem. Hon känner Miia och Erik och dessa hade bjudit henne att undervisa oss på lärjungaskolan. Miia och Erik ordnade också annat program så att hon fick se mer av Österbotten och det mest idylliska av finländskt liv. Hon fick uppleva villaliv och båtturer ute på havet. Hon fick förstås också äta ”makkara” och fästingar aktade hon sig för. Det har varit roligt för mig att vara med på små och större utflykter som Miia och Erik ordnat för oss. Hemifrån är jag inte så van med att vandra i naturen men nu fick jag uppleva flera utflykter.

Fredagen 25 maj var alltså lärjungaskolans sista dag. Melinda, Sofia och jag åkte den morgonen iväg till Vasa för att skriva inträdesförhöret till tyska vid Åbo Akademi. Det var bra att vi alla tre skrev samma prov, för det var första gången vi var på inträdesförhör, och på detta sätt kändes det hela tryggare. När provet var slut (efter 2½ h) åkte vi in till centrum, där det var marknad på torget. Vi åt på McDonalds och njöt sedan av eftermiddagen med varsin McFlurry i handen. Småningom körde vi tillbaka till Kokkola, och kl.16 var vi framme. Framtill kl.17 gjorde vi färdigt vårt ”Lärjungaskolan-scrapbook” som vi skulle ge åt Miia och Erik. Vi satte också varma kläder på oss för vi hade fått veta att vi skulle få vara med om en överraskning, och varma kläder behövdes till överraskningen. Miia och Erik hämtade oss kl.17 och i två bilar körde vi iväg. Överraskningen väntade vid en hamn och hela kvällen blev en oförglömlig kväll! Vi skulle få åka ut på en tur med en båt, och det var inte vilken båt som helst, utan en båt värd 400 000 euro. Eriks vän arbetar på en båtfirma, och den här båten var splitterny och behövde provköras före den skulle säljas till Färöarna. Jag tänkte att det säkert blir en liten kort utflykt, men vi satt länge på båten före vi stannade. Båten hade många utrymmen att välja på och det var inte brist på utrymme. Allt kändes väldigt lyxigt och framförallt härligt. Om man for ut på däck kunde man dessutom gå uppför en stege och sedan sitta där uppe. Där rymdes högst 5 och vi satt där ganska länge. Jag njöt av farten, luften och utsikten. Det här är något jag inte får uppleva många gånger i livet och jag tog vara på varje sekund. I Jakobstad steg vi iland på en ö, och där hade vi underbar samvaro i några timmar och god mat fick vi njuta av. Vi gav vårt scrapbook och några mindre saker till Miia och Erik, som tack för att de ordnade lärjungaskolan. De har tagit väl hand om oss och jag är så glad att de ville ordna lärjungaskolan för att utrusta oss. Jag kommer verkligen att ha nytta av lärjungaskolan. Miia och Erik hade också gjort diplomer till oss fem flickor. Jag är glad åt den grupp vi var och att vi fann varandra direkt. Efter att vi ätit upp maten for steg vi sedan på båten igen. På vägen tillbaka skulle vi köra lite längre ut på havet, men det blev inte bara lite längre ut, utan det blev en ännu längre rutt. Vi kom så långt ut på havet att öar inte längre syntes till och att kusten bara var en svag linje. Vi flickor satt igen där uppe och njöt av den fria luften. Synen var underbar hela tiden och havet såg underbart perfekt ut. Jag trodde hela tiden att ”snart svänger vi om”, men vi tycktes bara köra längre och längre. Slutligen kom vi till Nykarleby, och där började vi svänga om. Nu började det regna, och alla sökte sig in i hytten. Bänkarna där var sköna, men jag var nyfiken på vad som fanns nere i ”källaren”. Där fanns sovplatser så jag och Cissi gick dit och vilade oss. Alltid när jag sett bilder av båtar har jag tyckt att de små utrymmen nere i båtarna har varit väldigt mysiga. Jag kunde inte tro att jag själv nu fick ligga i en sån säng nere i båten. Det vågade lite så att båten guppade, och det hela var väldigt drömlikt. Där fick jag ligga och njuta, och dessutom var vi långt hemifrån, så jag visste att ”drömmen” inte skulle ta slut på fem minuter. Cecilia somnade, men jag låg vaken trots att jag nog var trött. Klockan var 23 när vi var i Nykarleby och det kom att ta 1 ½ h förrän vi var tillbaka i Kokkola. Hela tiden var jag ändå glad att jag var vaken, för då fick jag njuta längre av båtturen. Jag vet inte hur jag skall förklara slutet av kvällen på annat sätt än att det hela kändes som en dröm, men att jag ändå hela tiden visste att allt var sant. Jag njuter ännu av att tänka på de sista 1 ½ timmarna när jag bara låg där och guppade och njöt.

Framtiden är öppen. Får se vad som händer. Nu tar jag först den här veckan som kommer. Det blir mycket städande och slutligen blir det fest. Jag har redan varit och fotograferat mig och även valt ut de foton som vi skall köpa. Fritid kommer jag säkert i viss mån även att hinna med, så får se vad de timmarna blir fyllda med.

En fråga här till sist ännu: När börjar egentligen framtiden? Utan att egentligen ha tänkt vidare mycket, har jag ändå haft en uppfattning att framtiden börjar när gymnasiet slutat. Det betyder att jag om en vecka möjligtvis lever i framtiden. Det borde vara den tiden när allt är spännande och drömlikt. Enligt den definitionen tycker jag att framtiden redan HAR börjat. Jag har mer och mer lärt mig att leva i nutiden. Förut satte jag stor vikt vid det förgångna och framtiden, men under båtturen kunde jag se att jag lärt mig mer att verkligen njuta av det som är för stunden. Jag tror att jag omedvetet (?) på sista tiden kunnat njuta av verkligheten (det som händer för stunden) och jag hoppas att jag ska kunna ta ännu mer tillvara på allt som händer. Nåja, nu märker jag att jag börjar bli trött och det var väl därför texten började bli mer filosofisk mot slutet. Det är väl bäst att avsluta här. Jag återkommer och till dess önskar jag att ni har det bra.

Jag är glad och jag hoppas att ni är glada!

Det som jag lärt mig på lärjungaskolan vill jag dela med mig vidare, och i slutet av detta inlägg vill jag skriva en liten kommentar: Satsa på din Gudsrelation! Om du har en människa som du tycker väldigt mycket om, så vill du ju umgås mycket med denne. Så är det också med relationen till Jesus. Du kanske säger att Jesus är det viktigaste i ditt liv, men syns detta på din relation till honom?
För att säga lite till om bönen: Bönen är inte ett tvång utan bönen är en möjlighet! Utelämnad bön behöver inte ge dåligt samvete, utan istället får man vara glad över att man får möjligheten att be till Fadern och be om hjälp och framförallt be att Hans vilja skall få ske i ens liv.

Vi fick underbar undervisning och jag har fått många aha-upplevelser. Jag skulle kunna skriva långa texter om sånt jag lärt mig, men det fick bli mycket kort. Jag har en hel mapp där jag antecknat från undervisningen, så ifall du är intresserad, ta kontakt!;)