Sudoku är nog annars helt kul, men inte längre när det säger stop och man inte kommer längre. Då känns plötsligt internet mycket mer lockande. Pappa han orkar nog ännu hålla på med sudokun.
Min vecka hemma börjar närma sig sitt slut. Jag har ändå lite mer än en dag på mig hemma, och imorgon får jag igen, efter ett långt uppehåll, uppleva det underbara crosspoint.
Har jag blivit klokare under min hemvistelse? Dvs. har jag fått någon vägledning? Inte desto mer, än att jag talade med mamma och hon sade att jag måste tro på det jag ber om: att Han ska visa mig vägen. Och varje gång jag blir osäker och börjar fundera, så får jag sätta saken på Gud, för det hjälper inget till att jag själv går omkring och grubblar. Det som mamma sade hade jag själv också tänkt på lite, men skönt att någon annan sade det till mig.
...
Okej, jag MÅSTE resa till Israel nästa år. Jag bröt nämligen just sönder mitt Israelarmband.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar