När Elias föddes visste vi namnet när han anlände och mellannamnet kom vi fram till strax därefter. Med vår andra son var det annorlunda. Elias var ju upptaget (liksom därmed Elis och Eliel som var mina förslag innan vi fick det modererat till Elias), så vad fanns kvar?
Stig, Sigurd, Torsten, Albin och Åke om man tittar i den finländska almanackan. Eller kanske lite mindre spektakulära namn som Erik, Niklas, Johan och Mikael som var och varannan man har hetat under historiens lopp. Eller mera spektakulära namn som Gregorius, Gudmund eller Ferdinand (jo, finländska almanackan!).
Jag har lite svårt att tänka mig ett namn som någon jag känner bär. Namnet ska vara oerhört fint för att jag ska se namnet framför mig istället för den eller de personer jag känner med namnet. Å andra sidan har jag ingen känsla för helt obekanta namn (dit t.ex. Alen, Otis, Dino, Truls och Milo hör). Så det är en smal balansgång det handlar om.
Jag har bläddrat igenom långa namnlistor på internet och hittat några få namn som jag känt mig nåt så nära nöjd med. Medan Anders slängde ur sig än det ena än det andra namnförslaget, var mitt namnförslag före sonens födsel Lukas. Inte spektakulärt eller obekant, men fint på något sätt.
Men Anders var inte nöjd (han som nog hade kunnat tänka sig tiotals andra namn) och när sonen föddes tänkte jag också "Nää, kanske inte Lukas heller. Han borde ha ett R i sitt namn." Så nu plöjde jag igenom namnlistorna igen, nu med sikte på namn med R i sig. (Jag vet inte varifrån det här med R kom, men bra att jag hade något att gå efter.) Ett namn jag tänkte mig var Zakaria med långt i, men vi var inte säkra på om det fanns ett sånt uttal av namnet, och säkert skulle han av andra kunna bli kallad Sakarja istället. Men sen hittade jag en pärla! Jag var säker på att jag hade hittat namnet (THE namnet). Vackert, exotiskt, jag kände bara till en med namnet, och han är skådespelare, en finsk sådan dessutom, så namnet skulle fungera i Finland: Jasper. Vilket enastående vackert namn!
Men Anders var inte övertygad.
I takt med att han förblev oövertygad blev jag själv mindre övertygad att det passade den här gången. Så jag började bli mera du med Anders främsta förslag Aaron istället. Det hade ju ett R i sig, och inte var det egentligen ett speciellt vanligt namn. Jag kände ingen personligen med det namnet.
Så Aaron fick vara förnamnet. Först tänkte jag att Jasper skulle få bli mellannamnet, men sedan tänkte jag att det kan vara bra att spara det namnet ännu. Och då kom jag på Sander. Ett namn som jag visste att vi aldrig skulle behöva som första namn.
Sander är ett namn vi skämtade om redan när Elias var på väg. Helt enkelt för att det är samma namn som Anders, bara att S flyttat längst fram. Vi skulle aldrig lägga det som första namn, då kunde vi lika gärna lägga Anders junior. Men jag tyckte att det passade bra där efter Aaron.
Aaron Sander
Inte Aaron Ron som Anders föreslog.
Jag känner mig riktigt nöjd med det här namnet nu. Det blev en fin helhet, precis som jag tyckte att det blev med Elias Viljam.
Jag hade hoppats att vi skulle ha varit klara med namnet tills han föddes, men det var vi inte. Och sen blev det svårt att spika något, för när är det naturliga tillfället att spika ett namn när födseln redan ägt rum? Vi fick helt enkelt ta oss i kragen och skaka hand om saken, och nu när namnet är ute i både VBL och Nya ÖB kan jag berätta historien här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar