Idag är Anders igen på jobb efter sin pappaledighet. Jag tänkte att det kunde bli utmanande att vara ensam hemma med ett tre veckor gammalt matvrak och en trotsande treåring med dåligt tålamod.
På morgonen kunde jag ha legat och ammat en matsugen baby medan ljudnivån hos en klagande treåring kunde ha höjts för varje sekund som jag inte syntes till för att hjälpa honom från spjälsängen.
Jag kunde ha glömt att ta fram maten ur frysen.
Elias kunde ha vägrat att ställa sig i ordning till rådgivningsbesöket, medan Aaron kunde ha gråtit och velat ha mera mat. Pojkarna kunde ha anlänt rejält försenade till rådgivningen tillsammans med en stressad mamma.
Lekparksutfärden kunde av många orsaker ha blivit knepig och i butiken kunde jag tillsammans med en gråtande Aaron ha fått springa efter en smitande Elias, som slutligen kunde ha lagt sig ner på golvet och vägrat ta sig därifrån. Under hemvägen kunde Elias ha hittat på en massa fuffens, medan Aaron kunde ha fortsatt gråta.
Men det blev en tursam dag.
Aaron har tagit igen sömnen efter en något orolig natt, vilket har gett mig tid att ta hand om Elias, som visat oväntat stort tålamod idag. Han sprang visserligen ifrån mig i butiken, runt runt. Men Aaron sov. Efter butiksbesöket gick Elias och jag hand i hand, och när vi öppnade dörren till vår lägenhet såg jag hur det började regna ute. Allt annat har också gått bra, så när som på några mindre trotsförsök, som jag lyckades rådda bort.
Ifall fortsättningen visar sig bli mindre lyckosam har Anders i alla fall semester igen om två veckor, men den här dagen ger mig i alla fall hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar