Folk förser mig med mat

Jag måste erkänna att jag under årens lopp i gymnasiet åtskilliga gånger fått mat av mina vänner. Sista rasten är ju matrast, och då är det meningen att man får ha med mellanmål ifall man är hungrig. Jag har många gånger själv varit utan mat och nu som då fått rester av vännernas mat. En dag här i veckan skulle jag på mitt hålpass sista passet fara och gymppa och jag funderade där sista rasten ifall jag nog orkar utan mat. När jag for till vännernas bord i skolan frågade S om jag ville ha hennes mandarin. Jag, som just bestämt mig att jag inte orkade fara till butiken för att köpa mat, tänkte att ”oj, vad tur. Jag kan ju äta mandarinen.” När jag tog i den var den helt mjuk och jag insåg genast att vännerna skojade med mig när de började skratta. Mandarinen var ganska förstörd och helt mjuk. Jag öppnade den ändå, och den var inte så fin inuti. Men en hel klyfta hittade jag och åt upp den, men jag ville inte ha resten. Sen bjöd N en eller två bitar till mig. (ojdå, mitt minne börjar redan svikta. Jag minns inte ens om det var en eller två bitar…) Fint med vänner som förser mig med mat, fick jag tänka och vara glad över. När jag kom till hallen och steg in i omklädningsrummet mötte genast jag genast på en ivrig sjua som jag känner och som ville låna en kam. Klart hon fick låna den, och efteråt tackade hon mig och gav mig en av sina två äpplen. Verkligen snällt! Nu fick jag gå nöjd och glad och gymppa med det som jag skulle gymppa.

Jag är inte den enda i vår familj som gör grammatiska fel. Syrran skrev just på ett gratulationskort: Grattis på din födelsedagen. Själv skulle jag bara ha använt lite fluid och så skulle allt ha varit toppen igen (eller klistra över med klistermärken, det har jag nog gjort några gånger…) men syrran tog ett nytt kort. Det var lite synd, för kortets bild var så vacker.

Jag är så glad att Johi var med på bönegruppen sist. Själv älskar jag att vara på bönegruppen, och jag var glad att Johi också fick se vad vi brukar göra där. Av vad hon efteråt sade, tycktes hon nog tycka om kvällen. Jag skulle önska att hon skulle få komma med flera gånger. Men i alla fall far vi säkert och hälsar på dem (alltså det äkta paret som leder gruppen) någon gång på någon helg.

Morgondagen blir en spännande dag. Jag vet inte hur länge jag sett framemot den, och nu är det äntligen bestämt att det blir imorgon. Egentligen är det två saker som jag väntat på, och vi fick båda sakerna på samma kväll, så gissa om det blir en toppenkväll. Först på eftermiddagen åker jag och Johi (jag vet inte vem andra som åker) till tvillingarna. Där skall vi ordna lite först, kanske baka (?), och sedan hämtar vi tyska flickan Daniela. Vi har bjudit in henne, och jag själv är väldigt intresserad av att diskutera Tyskland. Vi får se vad diskussionen blir till när vi å ena sidan borde träna vår tyska som inte alltid är så lätt, och å andra sidan borde få de som inte kan tyska att förstå samtalen. Men jag tror det blir roligt. Senare på kvällen åker vi till kyrkan där ungdomskören håller konsert. (Ååh, jag är så glad att det äntligen blir av, att jag inte kan väänta!) De håller en releasekonsert, där de efteråt i församlingshemmet har premiär för den lovsångs-dvd de har haft äran att spela in. Sedan får man också köpa dvd:n. Alltså, här skulle jag vilja säga: HELMI, för det utrycker min känsla. Många från skolan är med i kören, och en av mina närmare vänner är med och sjunger, och de har alla fått vara med om att göra en lovsångs-dvd. Jag och alla andra besökare får äran att se dvd:n på samma gång som medlemmarna själva ser den för första gången.

Jag blev inspirerad av Johi som en gång började sitt blogginlägg med att beskriva en dröm. Jag skall nu beskriva en dröm som jag redan haft en gång i år och som jag hade ett par gånger ifjol. De här drömmarna har båda åren dykt upp innan jul, och det är inte så konstigt ska ni få se ifall ni läser vidare.
”Något knycker till i huvudet och jag inser genast att något är fel. Det är jul, redan! Det får inte vara sant. Det är julmorgon och jag har inte köpt några julklappar. Vart har decembermånad tagit vägen? Jag har ju haft mycket tid på mig att köpa julklappar, men nu är julen redan här och jag är världens dåligaste medmänniska. Måste snabbt till butiken. NÅGOT måste jag få köpt. Jag kommer själv att sitta där med många julklappar medan andra inte får nästan nå. Usch, vilken mardröm!”
Den här drömmen är skräckfylld, alltså helt ångestfylld. Det hemska just nu är att jag börjar undra om det här året på riktigt blir såhär. Julen bara närmar sig och jag känner mig inte alls beredd. Idag var jag för första gången och julhandlade och jag hittade visserligen något smått, men inte alls nå mycket. En orsak till att jag inte hittade så mycket är att vi i år inte har tänkt köpa lika mycket julklappar som åren innan, men ändå kunde jag nog ha hittat mera. Jag måste någon gång åka ensam till stan, så jag har tid på mig att söka.

Medan vi var i stan åkte vi också till pizzerian som tillhör vännen A:s familj. Pizzerians namn är långt, så jag kommer inte riktigt ihåg det, men familjen är från Italien, så hela pizzerian är i italiensk stil. Det var jag och syskonen som var i stan, och lillabror ville inte riktigt äta pizza, så stämningen bland oss tre blev lite stressad. När A:s mamma kom för att ta upp beställningarna blev det då att jag och syrran beställde varsin pizza, men lillabror tänkte låta bli att äta. A:s mamma sade då skämtsamt att ”så han strejkar”. När vi fick våra pizzor fick även lillabror en liten pizzabit med kryddor. Jag och syrran var ganska mätta, så han fick även smaka av våra pizzor, så han fick i sig lite pizza fastän han inte hade tänkt äta. En intressant detalj med pizzerian är att de inte har de vanliga limsorna (hur säger man ”en limsa, flera …”), utan istället har de italiensk limsa. God pizza, mätta och belåtna och på bättre humör gick vi sedan vidare mot nästa affär.

På söndagen har vi två speltillfällen med blåsorksestern. På morgonen skall vi yngre spelare spela i kyrkan, och på kvällen skall vi med hela blåsorkestern spela på en julsångsafton. Det är tradition med julsångskvällen, och jag tycker om att spela där. Julsånger av både orkestern och kyrkokören. Dessutom har vi i år en bra och intressant präst som är talare. Så helgen blir nog intressant. Det enda tråkiga är tyska textförståelsehäftet som skall göras färdigt. Dit far nog en eller två timmar. Men inte skall jag klaga, jag har så mycket roligt inför mig.

En sak som jag lite funderat på på sista tiden, är det här med Gudsrelationen. Kristna finns i olika ”former”, och somliga kristna satsar väldigt mycket på Gudsrelationen. I detta fall är bönen väldigt viktig. Jag har läst böcker där det skrivs om hur människor leds av Gud när de på olika sätt hör Guds röst. En del (inte så många) kan på riktigt höra Hans röst, en del kan få bilder och bibesverser osv osv. De som får hjälp på detta sätt får ofta vara till stor välsignelse för andra människor, och jag tycker därför det vore viktigt att prioritera Gudsrelationen. Nådegåvorna är ju till hjälp, och det står i Bibeln att man skall sträva efter dem. Som sagt finns det kristna i olika ”former”, men enligt min syn är det här med att ha Jesus som nr.1 i livet att verkligen försöka förbättra Gudsrelationen, och försöka bli som Jesus. Ingen kan bli Jesus, men att tänka och handla efter ”What would Jesus do”-principen är inte helt omöjligt. Själv känner jag, som säkert många andra, att det är svårt. Det finns så mycket i världen som lockar. ”Inte har jag tid för bön just nu”… ”Inte är det så farligt att EN gång synda lite…” Jag tror dock att sanningen ligger däri, att försöker vi inte alls och inte tar oss tid till att följa Jesus, så leds vi småningom bort från den smala vägen. Och det tråkiga är att vi själva är orsaken till det. Jesus älskar ju oss och vill inte att vi skall ledas vilse, men många gånger ser vi inte att vi är helt ute på fel vägar när vi inte tänker på vad som är Guds vilja. Som tur behöver storyn inte sluta vid det att men har fallit i diket. Jesus finns där för att lyfta oss upp igen.
Jag kan inte allt om kristendom, och tur är väl det, för annars skulle det inte vara så intressant att leva på jorden mera, men jag tror i alla fall att de som prioriterar Jesus får ett väldigt intressant liv. Det är inte bara vanliga dagar med ”gå till skolan/jobbet, komma hem, laga mat, se på tv, lyssna på radio, gå och sova”. Jag ger er ett tips om att läsa böcker om kristna människors liv. (Det finns massor!) Ni kommer att upptäcka att det finns mer i livet än bara såna dagar som jag just beskrev.

Ta hand om er alla!