Skulle du vara beredd att fara till Afrika för att hjälpa? - Den frågeställningen fick jag idag av afrikan, och med den informationen jag fick idag vet jag att det ligger ett stort allvar bakom mannens fråga.
Skulle jag vara beredd? Skulle jag vara beredd på att ge upp mitt hemland, min familj, mitt kära Österbotten (med alla människor) för att fara till Afrika? Skulle jag vara beredd på att satsa all min tid och energi på att hjälpa människor? Som tur är det här inte en frågeställning som jag i det här skedet ens behöver ta ställning till, men den oväntade frågan fick mig att fundera. Är vi finländare för hemkära för att kunna lämna våra vänner och familjer? Är vi för lata för att hjälpa? Är vi för materialistiska för att kunna klara oss på litet? Jag vet inte helt, men i alla fall vet jag ju att jag själv hade svårt att göra beslutet att fara till Tyskland för ett år.
Jag har hittills i livet inte haft någon speciell dragning till Afrika. Om jag nångång ska fara till något land för att hjälpa kan det nog bli vilket land som helst, och det är ju inte det som är det väsentliga i dagens fråga (kanske nog för afrikanen, men inte för mig). Men skulle jag vara beredd? Jag tror mycket hänger ihop med hur livet blir. Är man singel eller har familj? Gäller resan för en ettårsperiod eller kanske en tioårsperiod? Det beror på omständigheterna. Vi som kristna har ju däremot förmånen att kunna be Gud om ledning, och med Honom i spetsen för livet tror jag det ordnar sig.
Men om jag får frågan på nytt, Skulle du vara beredd?, vad ska jag då svara? Det blir väl samma som idag: mest tystnad. Det är en fråga som jag får ta ställning till sen ifall det blir aktuellt.
2 kommentarer:
Det är nog en svår fråga, minsann. Men inte är det ju heller tänkt att alla skall åka ut i världen för att hjälpa. Det finns så många människor runtomkring oss i vår egen vardag som också behöver hjälp. Själv har jag ju länge funderat på om jag sku vilja jobba med något biståndsarbete, men under missionskursen kom jag fram till att mitt svar för tillfället är nej. Det är inte tänkt att jag ska åka nu eller inom närmaste framtid. Sedan längre famåt vet jag inte... Jag tror nog att man skall brinna hårt för nåt sånt ifall man skall klara av att faktiskt lämna allt för att åka iväg...*funderar*...
Konstigt att du tog opp detdär med att åka bort härifrån vårt trygga hemland. Jag har själv också funderat en hel del över ämnet och tror mig ha kommit på svaret för min egen del. För en kort tid på bara några månader skulle jag nog vara beredd. Att komma bort från den höga levnadsstandard som vi har skulle inte bli något problem. Jag tror till och med att det skulle göra gott åt oss alla. Tänk att använda all den tid vi sitter framför datorn eller tv:n mot att umgås med nya människor och vänner. Allt det som ger verklig lycka finns även i de allra fattigaste länderna, dvs människor. Det varför jag inte tror att jag i dagens skede skulle kunna resa bort för en längre tid, är att jag känner på mig att det inte är något jag borde göra ensam. Det känns som om det finns någon här i landet jag först måste lära känna och sen fatta ett eventuellt beslut om att åka tillsammans...
Just a hunch I have :D
Skicka en kommentar