Längtan hem

Att  Åbo är en tillfällig bostadsort har varit helt klart för mig sedan jag flyttade hit 2007 för att börja studera. Min dröm vid den tiden var att få bosätta mig i Kokkola. Till Åbo for jag enbart för studiernas skull. Även om jag under åren i Åbo inte aktivt tänkt på flytten tillbaka till Österbotten, så har det ändå varit ett självklart faktum att jag någon gång kommer att flytta tillbaka. I Åbo har jag ibland känt mig mera, och ibland mindre hemma. Första året hade jag konstant hemlängtan, efter året i Tyskland däremot träffade jag Anders och var plötsligt väldigt nöjd med att vara i Åbo. Nu har jag och Anders varit gifta i lite mer än ett år och börjar så småningom bli klara med studierna. I alla fall en av oss två. Det börjar kännas som att vi vill fortsätta livet, komma vidare från studie-stadiet, äntligen få flytta hem till Österbotten. Den här känslan blev speciellt stark efter våren i Vasa, som till viss del blev som en aptitretare för livet i Österbotten. Pricken över i:et för längtan hem till Österbotten blev ändå vetskapen om att jag skulle få en systerson i Österbotten. Jag vill inte missa de två första åren av hans liv!

Efter att lite ha utforskat möjligheter börjar det nu bli klart att jag kommer att kunna studera det sista året på distans. Det här betyder att det sista årets studier inte kommer att kunna hindra oss från att flytta hem. Hem till Österbotten. Det betyder att maj kanske är den sista månaden vi bor i Åbo. Det betyder att tiden äntligen börjar närma sig, den tid som jag inte riktigt vågat tänka på eftersom det känts så avlägset. Tiden när Österbotten igen blir det riktiga hemmet, tiden när man får vara hemma.