Under de senaste åren tycker jag att man har uppmärksammat det fina budskapet i att det inför äktenskapet inte så mycket gäller att hitta den rätte som att vara den rätta. Det vill säga att inte tänka på vad den andra kan göra för mig, utan att tänka på vad jag kan göra för den andre.
Jag skulle vilja påstå att ett sådant tänkesätt inom församlingarna skulle gagna oss kristna. Att inte gå till gudstjänsten eller möten och tänka "vad får jag ut av detta?". Utan istället tänka "vad kan jag idag stå till tjänst med?".
Jag måste medge, det känns obehagligt att föreställa sig att man skulle lämna bort tanken om att "vad kan jag få ut av gudstjänsten idag?". För visst vill man ju ha ut något av den verksamhet man tar del av. Annars skulle man knappast gå dit.
Men hur skulle det vara ifall hela församlingen skulle slopa tanken om "vad kan jag få ut idag?" och istället gå på möte med frågan "vad kan jag stå till tjänst med idag?". Är det inte kanske just då som de församlingsaktiva på riktigt skulle få ut något?
I församlingen i Tyskland lärde jag mig något viktigt. Jag fick se en församling där man ville vara till stöd och hjälp för varandra. På vilket sätt var man bäst till hjälp? Genom att spendera tid med Gud och läsa Bibeln! När vi djupdyker i Bibeln kan vi hjälpa våra syskon på det allra dyrbaraste sättet: förmedla Guds ord till varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar