Den stora veckan

En mycket speciell vecka har vi framför oss. Det är veckan när min syster kommer att få sitt hus och vi vårt andra barn. Huset kommer på onsdag och babyn på fredag, om allt går som planerat. Kan en vecka bli mer spännande än så?

Jag valde kejsarsnitt framom sätesförlossning, och det blir av nu på fredag, ifall förlossningen inte råkar starta innan dess. Det känns skönt att nu ha ett bestämt datum, och att datumet är så nära förestående. Den gångna veckan har känts lite som en bergochdalbana, men idag klarnade det att det nog blir kejsarsnitt på fredag.

Det var nämligen så att innan jag meddelade sjukhuset om mitt beslut hade jag hört att snitten utförs på fredagar. Jag hade räknat ut att mitt kejsarsnitt antagligen skulle bli 30.6. På sjukhuset bestämde man ändå att det fick bli 7.7, endast tre dagar före beräknat datum. Det här datumet kändes avlägset, när jag hunnit ställa in mig på 30.6, och dessutom fanns det en risk att förlossningen skulle komma att starta av sig själv innan det. Läkaren sade att ifall förlossningen kommer igång av sig själv, och den framskrider så fort att det börjar bli dags för krystskedet, är det inte längre någon vits med kejsarsnitt.

Jag ville gärna undvika en eventuell sätesförlossning, och började därför göra övningar som enligt internet kan hjälpa barnet att svänga på sig. Efter tre övningar tyckte jag att barnets rörelsemönster hade ändrat helt, och nu var jag inte längre säker på hur barnet låg. Jag hoppades att barnet låg med huvudet ner.

Då ringde de från sjukhuset och meddelade att de ändrat tiden för kejsarsnittet till 30.6, helt enligt min hemliga önskan. Nu önskade jag plötsligt att barnet ändå skulle ligga med huvudet upp, för det skulle kännas ganska bra och bekvämt att ha ett datum inom en snar framtid där man vet att förlossningen sker under kontrollerade former.

Barnets rörelsemönster började återgå till de bekanta, och idag fick jag på rådgivningen bekräftat att barnet ligger med huvudet upp. På fredag blir det alltså kejsarsnitt