Stressiga fredagen

Nu har jag inte skrivit på en stund, och det kan jag säga att veckan har varit stressande och ganska orosfylld. Det är så mycket som ville kråta till sig, men nu är det mesta fixat. Såhär såg min fredag ut (gårdagen alltså):

Kl.8 befann jag mig vid Studenthälsan, ja faktiskt en stund före 8, bara för att jag skulle se till att vara först på plats, för jag skulle sen till skolan till klockan 9. Jo, jag var först och fick där en tid till läkaren kl.11. Jag for till skolan för att första gången behandla MinPlan, men eftersom det gick så snabbt på studenthälsan hade jag lite tid över och passade på att ringa det viktiga samtalet till peffan. Äntligen svarade hon, och jo, det var möjligt för mig att gå på lärarlämplighetstestet i Helsingfors när jag inte kan delta i den i Åbo. Lättnadens suck, det här var en stor sak som hade tyngt mig under veckan. Nåja, en timme behandlade vi sedan MinPlan och det var meningen att vi sku anmäla oss till tre kurser, men det gick inte alls för mig. Fick en kurs anmälat, men den tog jag ändå senare bort för att tenta den istället. Efter det här for jag för att köpa den gråa nyckeln så att jag även på fritiden kan komma in i skolans datorsaler (här sitter jag nu). Man kunde inte betala med kort, och eftersom jag hade lite bråttom till läkaren, så skyndade jag mig när jag hämtade pengar från närmaste Otto-station och jag hann faktiskt betala och få nyckeln. Jag kom i tid till läkaren, men jag slapp inte in till läkaren före kanske 11.20. När jag var färdig for jag och utträtta ännu ett ärende gällande nyckeln och sedan for jag till centrum för att posta det viktiga brevet till peffan (den MÅSTE komma fram till måndag!). Jag cyklade alltså hem för att hämta frimärken, som jag sen märkte att jag ändå hade i väskan. Jag for och köpa kuverter och sedan postade jag alltså brevet. Efter att brevet var satt i postlådan for jag in till apoteket för att köpa alla de mediciner som läkaren hade givit recept på. Sedan cyklade jag till skolan för att fortsätta på MinPlan. (Behöver jag nämna att jag inte hann äta?) Jag visste först inte riktigt vem jag skulle fråga hjälp av, så jag ringde efter min tutor. Hon kom, och hon satt sedan och hjälpte mig i ca 2h. Jag vill bara säga ett stort tack till tutorn, hon var faktiskt till stor hjälp. Kl.16 var jag hemma i lägenheten igen.

Jag kom fram till att det skulle vara hemskt ifall min cykel blev stulen. Inte för att den är så värdefull, men för att jag är så beroende av den. Tiden var knapp hela fredagen, men tack vare cykeln hann jag med allt. Jag vill här säga tack till pappa som ville gå med på min vilja att släpa hit cykeln redan från början.

Nu ska jag cykla vidare till studentmissionens grillfest.