Jag har bekymrat följt med en del debatter under senaste tid. Det debattklimat som råder får mig att rysa. Klimatet är nog inte nytt, utan jag undrar snarare om det någon gång ska lyckas vända?
Jag vet inte hur man ska föra en "god debatt", men när relationer tar skada - är det då värt det? Kan man inte debattera på ett sådant sätt att man fortfarande är vänner efteråt? Jag har följt med debatter mellan kristna och icke-kristna, mellan feminister och icke-feminister. Det stör mig att såväl icke-kristna som kristna kan vara hårda mot personer av annan åsikt. (Står det inte i Bibeln "Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt ..."? Kol 4:6.) Och sen har vi det här med att icke-feminister stör sig på feminister och tvärtom, redan p.g.a. den etikett de bär med sig, dvs. "feminist" eller "inte feminist". Jag tror att icke-feminister har en del att lära sig av feminister, och att feminister har en del att lära sig av de som inte betecknar sig som feminister. Och när man inte är överens kan man fortfarande komma överens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar