Perspektiv på tillvaron

I söndags fick jag vara med om en fin 90-årsfest, och ganska mäktig också, med tanke på att det var ett tvillingpar som fyllde 90 år. Den ene av de två är min mans farfar. Mitt i den sköna feststämningen kom farfars medverkande i kriget på tal och farfar själv berättade lite från den tiden. Rädslan och osäkerheten dök upp, samt allt arbete den generationen fick utföra. Säkert har man under tiden efter kriget nu som då blivit påmind om den svåra tiden, men nuförtiden verkar sådana påminnelser dyka upp allt mer sällan. För mig gav de här berättelserna definitivt perspektiv på tillvaron. Plötsligt tycktes mina egna strävanden och problem ganska små. Jag började fråga mig själv vad jag åstadkommer i min vardag? Och varför jag egentligen klagar? Kanske kan man säga att jag var med om en katharsis-upplevelse. Och efter upplevelsen tyckte jag att vi i vår moderna, västerländska ombonade vardag kanske skulle ha nytta av att få flera katharsis-upplevelser.