Med tanke på förra inlägget ter sig det som jag nu ska skriva om kanske lite paradoxalt. Men det är det inte ...
I början av vår Tammerforstid var det någon som frågade om vi har hemlängtan. Det var en väldigt konstig fråga tyckte jag. För vart skulle vår hemlängtan riktas? Åbo är historia och skall så förbli. I Österbotten har jag och Anders aldrig bott tillsammans. Det är i Tammerfors vårt hem finns. Ingen annanstans. Och ändå är frågan berättigad. För jag kan inte låta bli att fundera varför jag blir så oerhört uppspelt varje gång jag får fara upp till Österbotten.
Jag kommer att njuta av detta år i Tammerfors. Det innebär nya människor och nya upplevelser. Men i mitt inre finns längtan hem till Österbotten. Mitt egentliga hem. Jag inbillar mig inte att allt är bra i Österbotten. Men nog är det allt något speciellt med stället! Undrar om alla tänker sådär om sin hembygd? Antagligen ganska många. Men jag tror att Österbotten är något alldeles speciellt för de som bott där.
________________________
Min längtan till Österbotten blev lite extra stark här förra veckan, när ÖT för en vecka gav alla möjligheten att läsa tidningen på internet. Jag kunde läsa om saker jag missade i trakten, och dessutom visste jag att jag missade höstmarknaden hemma i Nedervetil. Kanske kunde det vara ÖT:s uppgift att locka (tillbaka) bosättare till området, och sedan i förlängningen få fler prenumeranter? Jag behöver väl inte nämna att jag gick på deras erbjudande att för 5 euro få läsa tidningen digitalt en månad till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar