Dagen hade kommit när vi skulle få se John Fogerty igen. Färden startade från vårt hem kl.10 på lördagsmorgonen. Det brukar alltid ta länge för oss att komma iväg men denna morgon kom vi relativt tidigt iväg, beroende på ur vems synvinkel man tittar. Pappa hade trott att vi skulle komma iväg kl.12 men lillabror däremot hade trott att vi skulle starta redan kl.7.
Vår färd for via Kalajoki, Brahestad, Uleoborg och Kemi. I Torneå stannade vi för att äta Hesburgermat. Därifrån körde jag och fick därmed köra över gränsen. Gränsen ligger vid Torneå och därefter kom man till Haparanda som är på den svenska sidan. Med breda vägar och 110 hastighet var det skönt att köra. Pga de breda vägarna kunde man köra på mittlinjen utan att det störde den mötande trafiken. En gång körde jag i ett sträck om två bilar och två motorcyklar.
Efter att vi kört ca 600 km, och ha kört en runda via nästan alla städer som funnits vid vägen, kom vi slutligen fram till Piteå. Vi fick bra parkeringsplats och gick sista sträckan till Pite Havsbad. Många människor befann sig vid stranden och vi kunde ibland också urskilja finsktalande där. (Det hördes på svordomarna.) Bajamajorna stod på rad, och jag och kvinnorna i min familj var mycket angelägen om att INTE behöva besöka dem.
Småningom gick vi mot scenen för att vara närvarande när konserten började. Det tog en liten stund och småningom började ett förband från Kiruna spela. Deras musik påminde lite om John Fogertys musik, och de hade faktiskt bra musik. Redan under det att förbandet spelade märkte vi att några pojkar, som stod några meter ifrån oss, var hemma från vår närmaste grannby. Jag kände inte dem, men min syster hade sett ett par av dem. Lite konstigt att ha kört hela vägen till Piteå å sen få höra en bekant dialekt. Det var ganska roligt.
Efter att förbandet spelat tog det en liten stund att laga alla gitarrer och mikrofoner i skick. Musik strömmade hela tiden från högtalarna, men det var bara underhållningsmusik så länge det städades på scen. Det var inte ens John Fogertys musik som spelades, men folkhopen som samlats framför scenen var redan med på noterna. Lite sand sopades bort från scen och till sist dök John Fogerty upp under jubel. Han spelade välbekanta låtar och hade hela tiden ett leende på läpparna. Bredvid scenen fanns huset där John Fogerty hade sina grejer, och på taket stod några människor och tittade på konserten. En kvinna hade släpat med sig en fåtölj på den inte så branta taket, och satt där med benen och armarna i kors. Vi funderade om det var John Fogertys fru. I alla fall såg hon så pass lite begeistrad ut att hon säkert har sett hans konserter några gånger förut.
Många åhörare hade druckit alkohol och det syntes att många vinglade. Lite pinsamt betedde sig några människor där också. Annars var det inte så stora problem. Det som störde mera var när människor skulle envisas med att gå runt i folkhopen. Enadelt gick de bakåt från scen, eller så var det människor som ville komma närmare scen. De gick och skuffade på andra för att själv komma fram. Man stod väldigt tätt packade och hade inte stora ytor att flytta sin fot.
Konserten var riktigt bra. Den var ganska likadan som den pappa, lillabror och jag var på ifjol. Nu stod vi däremot nära scenen och kunde se Fogerty bra. I Sverige var också människor friare än i Finland. På konserten i Finland var människorna ganska stela, och det tyckte jag var tråkigt. Det som jag tyckte var mest stämningsfullt med konserten, var när John Fogerty och tre andra gitarrister samt en bassist stod och spelade på ett led. De började från mitten av scen och gick bredvid varandra framåt mot publiken.
Efter att konserten var slut och folkhopen började röra sig bort från scen såg man hur mycket ölflaskor det fanns på marken. Stackars de städare som skulle städa bort det här havet av flaskor! Alla gick nu bort från området, så också vi. Jag hörde bara en full kvinna som talade om att hon ABSOLUT trodde att de sjöng om Tina Turner i sången Proud Mary. Med trötta ben gick vi sedan tillbaka till bilen. Det var fint att gå över den höga bron som for över Pitsundet. Efter att ha kommit till bilen körde vi sedan hela natten tillbaka hem. Vi startade nångång efter 2 på natten, finsk tid. Vi såg soluppgången och det var ljust hela vägen vi körde. Vägen var bekant, eftersom vi tog exakt samma väg tillbaka. Jag körde inte alls på väg tillbaka, jag satt mest i baksäten och sov. Jag sov i alla fall över 200km, säkert över 300km om inte mera. Någon gång efter fem på morgonen stannade vi vid ett ABC utanför Uleåborg för att ta morgonfika. Klockan nio var vi hemma. Resan hade alltså tagit 23h ganska exakt.
Den här dagen betydde hemmet bara sova. När vi kom hem från vår utfärd sov vi i ca 4h, sedan for vi på farmors 85-års kalas. När vi kom hem for jag och sova igen, för att orka fara till Jakobstad för att hälsa på Hanna och hennes familj. När jag sedan kom tillbaka halv två på natten måste man igen och sova.
Det var roligt att jag och J kunde hälsa på Hanna. Hon och hennes familj är nu på resa på väg till Norge och övernattade i Jeppis. Vi satt inne på deras varma hotellrum och läste roliga namn ur telefonkatalogen. Jag fick också hälsningar från Hannas grannar, och det är så roligt att de tänker på en! Efter att ha sett Zidanes hemska utbrott före han fick rött kort, och efter att vi sett att Italien vann for vi till Korv Görans för att få oss en liten munsbit. Natten kallade och vi måste skiljas. Jag fick dock äran att köra H och H tillbaka till hotellet. Sedan körde jag och J tillbaka hem och lyckades se en älg som sprang över vägen. Hemma var vi, som jag redan nämnt, halv två och runt halv tre sov jag.
Det här var min veckoslut. Om ungefär en vecka får jag se Hanna igen. Det betyder att jag under tre veckor får se Hanna någon gång varje vecka. Sista veckan har jag nöjet att få umgås med henne en hel vecka! Nu är kl.13.40 och jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Stressen stiger när jag vet att jag borde läsa religion. Det enda jag vet om idag är att jag och syrran ska ut på länk. Jag hoppas att jag inte hela dagen är så slö som jag är nu.
Om någon är intresserad av att läsa mer om John Fogerty-konserten kan ni göra det på http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=32771&cat=4&pageIndex=0&arkiv=False. "John Fogerty bytte gitarr efter var och varannan låt. Efter det tionde bytet slutade PT:s recensent att hålla räkningen." Det här blev jag också förvånad över på den första konserten jag besökte, att han bytte gitarr nästan hela tiden. En annan sak som också står på sidan är att publiken bestod av 12 500 människor. Själv hade jag ingen aning om hur många människor där fanns.
Ha det bra!
Gud vare med er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar