Hur jag är som förälder åt en tiomånaders baby vet jag. Hur jag är som förälder åt ett femårigt barn eller en tonåring vet jag inte. Det jag vet är att mina egna föräldrar var väldigt snälla mot mig. Förutom det vardagliga underhållet och att de var allmänt goda mot mig, kommer jag att tänka på några gärningar som helt enkelt framstår som alltför goda så här i efterhand.
Den ena är de evinnerliga skjutsningarna överallt. Till fotbollsträningar och -matcher (trots att de inte var intresserade av fotboll), vänner och vem vet vart. Det var sällan jag behövde vara bitter över att jag inte kom mig dit jag ville. Några mer specifika händelser jag kommer ihåg gäller tre olika resor. Ett år när vi planerade inför en Sverigeresa tyckte jag vi kunde åka till Öland. Ett annat år ivrade jag för Liseberg. Idag kan jag berätta att jag har varit till både Öland och Liseberg. På Liseberg var jag den enda i familjen som sprang omkring på karuseller. Det mest spektakulära är nog att jag fick mina föräldrar och lillebror att komma körande ner till Tyskland när jag i juli 2009 skulle hem efter tio månader i landet. Jag tror de verkligen ville ha mig hem därifrån.
Om jag kommer att vara så här snäll som förälder vet jag ännu inte. Men ribban är definitivt satt högt, och det är jag också tacksam för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar