Mitt fina veckoslut

Två år i rad har vi tillsammans med blåsorkestern farit på korta resor till Stockholm. Resorna har varit en eller två nätter långa och vi har spelat i t.ex. Finska kyrkan i Stockholm. Denna år frågade vår dirigent igen om vi ville fara och vart vi ville fara. Jag, som tycker om Helsingfors och från några år tillbaka känner människor från Markus församling, gav förslaget att vi skulle styra kosan till vår egen huvudstad. Nästan genast slogs det fast att det var dit vi skulle åka och vår dirigent ringde upp Markus församlings kantor. Jag var överlycklig och jag hoppades att resan skulle bli bra.

Denna helg var då tiden för resan. Eftersom bussen inte var full hade jag förmånen att ta med Johi, Netti, Melinda och Sofia. Under bussresan till Helsingfors var vår egen verksamhet inte så stor. Vi satt mest och lyssnade på musik och talade mest ytligt. När vi kom fram möttes vi genast av Tommy och Otto som tjutsade oss till Itäkeskus där vi efter en stund mötte Hanna och hennes bröder. Det var roligt för mig att vara tillbaka till bekanta ställen och jag kunde säga till mina vänner att "Här har jag varit" och "där har jag varit". Det är kanske inte så intressant för andra, men det är i alla fall intressant för mig. :P Vid Itäkeskus åt vi på Hesburger och gick sedan och "shoppa", dvs. vi gick runt och var inte intresserade av att gå in i butikerna. Det var roligt att för en gångs skull ha så många vänner med till Helsingfors och att de fick träffa Hanna med gänget. Det händer sällan och det är jag ledsen över. Nu hade vi i alla fall chans att umgås under några timmar, för fastän vår tid på stan bara var 2½h så kom några ännu med till Sibbo där vi hade någon form av musikkväll i kyrkan.

På kvällen for vi till en lägergård där vår buss övernattade. Jag sov i ett häftigt rum tillsammans med 7 andra flickor. För att de andra rummen skulle få sova fick vi vara ganska tysta, men det var bra för det ledde till att jag, Melinda, Netti o Johi hade en tyst diskussion om tron, nådegåvor, Guds närhet och allt möjligt. Diskussionen gav mycket och jag kunde fara till sömns med en längtan att få känna Jesus och Hans gåvor bättre. Jag hade förhoppningar om en likadan diskussion nästa dag i bussen, och jag blev inte besviken. Men så långt i berättelsen om helgens händelser har jag ännu inte kommit.

Nästa morgon var det ganska tidig väckning, för mig betydde det kl.7. Efter morgonmål körde vi mot Månsas och jag hade glädjen att se att två vägar vi körde på var bekanta för mig från förut. Vi körde om Helsinki Fashion House, som jag kört om "några" gånger förut. Någon minut efter det körde vi om Åggelby gamla kyrka, som vi ofta inte brukar köra om utan istället stanna vid. Några gånger under resan till Månsas verkade det som att vi inte skulle hitta. Ändå kom vi fram dit i tid och vi satte i gång och öva för sångerna vi skulle spela (eller sjunga) under gudstjänsten. När vi övat färdigt började kyrkobesökare droppa in i den ganska moderna kyrkan. Många vänner och bekanta fick jag se och hälsa på. Det var roligt att tillsammans med Österbottningar besöka mina bekanta i Helsingfors. Jag fick se många härliga människor, och jag tänker inte nämna några namn för då kommer jag säkert att glömma bort en del. Efter gudstjänsten, som jag nu i efterhand till min förvåning hörde att tog 1h 45min, fick vi äta mat i ett annat rum i kyrkobyggnaden. Mätta och belåtna efter vad vi fått uppleva skulle vi nu börja köra hemåt. Trodde vi.

Bussens akku hade av någon anledning tagit slut och Perret försökte med sin stora bil få liv i vår buss. Jag höll inte reda på tiden, men åtminstone 2h fick vi vänta förrän vi kunde starta. Slutligen fick vi hjälp av en man som gav ström från sin långtradar-förarhytts (antagligen) akku (finns det något finare namn?). Jag måste här säga att jag inte kan något på bilar och ström, så jag vet inte så där helt hur det gick till. Vi ville förstås komma iväg så att vi kunde få en skön nattsömn innan nästa skoldag. Ändå hade vi det fint där på gräsmattan utanför Månsas kyrka och ingen klagade utan vi tog situationen som den kom. Så upplevde i alla fall jag det.

Som jag redan nämnde, så kom vi nog iväg. Hemresan var underbar för mig. Vi var fem flickor som hade ivriga diskussioner och samtalsämnen rörde sig om allt möjligt. Vi fick en sådan chans att tala, som vi aldrig hinner få i skolan. Vi kunde komma med synpunkter, kanske hjälpa varandra och lära känna varandra bättre. Det är sådant här som jag tycker om! Jag tror att alla av oss var glada att vi kom med på den här resan, för sinsemellan hade vi en underbar tid för umgänge.

Igårkväll gjorde jag en lista på saker som jag vill göra, både ensamt och tillsammans med vännerna. Vi har planerat att efter höstens studentskrivningar börja fara runt i Pedersöre prosteri och besöka olika församlingar och deras program. Några av orsakerna till varför vi skulle göra det är att:
* Vi skulle få se hur andra kyrkor fungerar, hur det predikas och hur allting organiseras.
* Vi skulle få se andra kristna människor och kanske t.o.m. få nya bekanta.
* Vi skulle få höra undervisning från olika församlingar och därmed ha en större grund för att bedöma vad som är bra och sämre undervisning.
* Vi skulle kunna hitta församlingar där vi trivs och tycker att läran och undervisningen är bra.

Jag önskar nu bara att vi efter studentskrivningarna tar tag i saken och verkligen gör det vi tänkt att vi skulle vilja göra.

Det var dagens skriverier för mig. Nu skall jag aktivera mig. Jag vet inte än riktigt vad jag ska aktivera mig för, men i alla fall skall jag stiga upp från stolen. Kanske aktiverar jag mig mot skolbussen så att jag får sova.

Låt Gud få verka i era liv!