Igår tvättade jag mitt rums fönster, och jag fick erfara något negativt. Jag märkte nämligen att det faktiskt medför sig något dåligt ifall man, som jag, är rädd för spindlar. Jag var hela tiden rädd för dessa små, äckliga kryp och kunde inte ta det lugnt många sekunder. Jag tänkte då att fönstertvättande (inklusive putsning av fönsterkarmarna) kunde ta mycket fortare ifall jag inte brydde mig om spindlarna. Om jag inte var spindelrädd kunde jag putsa alla karmar utan att tänka, så det skulle verkligen gå fort. Jag började fundera vad jag skall göra för att glömma bort min spindelskräck. Jag har någon gång hört eller sett i tv hur någon blev av med sin spindelskräck genom att bli hypnotiserad. Nu är det så att jag varken skulle prova på hypnotisering för själva hypnotiseringens skull eller vilja vara med i ”försöket” där och måste pajja en spindel. (eller vad man nu kunde hamna och göra.)
Jag har i alla fall försökt tänka ut hur jag skall hindra att mina kommande barn får spindelskräck. Jag tänker under hela deras barndom tala fint om spindlar och säga att de är gulliga. Ifall de sedan ser en spindel så tänker jag säga att de kan döda den. Ifall de sen säger att JAG ska döda den, så tänker jag säga att ”spindlar är inte farliga, döde den du bara.”. Jag har tyvärr sedan via familjemedlemmar fått en aning om att min teori inte är 100-procentig. Barnen kanske börjar säga att spindlarna ju e så söta att vi inte får döda dem. Så vad ska jag då säga? Jag vill ju ha bort varenda spindel som vi ser från huset.
Om någon har en snabblektion i hur man övervinner sin spindelskräck så får ni gärna undervisa mig! Jag vet inte varifrån spindelskräcken kommer och varför den finns kvar i mig, det jag däremot vet är att det känns tryckande att ha skräcken. Spindlarna finns ju ändå så gott som överallt.
För att skriva om något helt annat än spindlar, (okej, det är inte HELT annat, för hon har nog också spindelskräck) så tänkte jag tipsa om syrrans blogg: www.bloggen.fi/pikku_myy.
Nu ska Sofie ha en intressant (längre-än-en-)vecka!
Gud vare med er!
2 kommentarer:
haahaa *skrattar hjärtligt*. Jaa, jag tror jag vet varifrån din spindelskräck kommer ifrån. Det är något omedvetet du blivit uppvuxen med...när din syrran gallskrikit varje gång hon sett en spindel. Henne skräck kommer igen från kusinen L:s skräck som ungefär är färdig att hoppa ur kanoten och simma hem ifall vi har en spindel i kanoten...hennes spindelskräck i sin tur kommer från vår älskade stålfarmor som inte är rädd för någonting alls, förutom dessa åttafotade krypande varelser ;) Så för att börja bearbeta din räddsla, så måste du gå långt bak i historien...och kanske komma till insikt att det ligger i generna :P
Men du var ju modig, för du dödade ju en spindel åt mig häromdan. En bra början...!!
gosh...stavar som en kratta. men jag orkar nu inte börja rätta längre ^^, tangentbordsdyslexi...du vet...
Skicka en kommentar