Moster Sofie

Den bästa presenten jag fick på min födelsedag i januari var nyheten om att jag skulle bli moster. För ungefär en vecka sedan kom den här presenten till världen. Den lilla pojken fick börja livet tillsammans med två lyckliga föräldrar, och han kommer att få fortsätta träffa lyckliga mor- och farföräldrar, mostrar, morbröder och farbröder, och andra som vill lära känna honom. Den här pojken är en vecka gammal och har just påbörjat livet. Och jag får vara hans moster!

Det här är första gången jag får ett syskonbarn. Det är så spännande att jag inte kan förstå det. Egentligen har jag längtat efter ett barn inom den närmaste släkten sedan lillebror hann bli några år gammal. Det börjar bli över femton år i alla fall.

Pojkens föräldrar har naturligtvis planerat hans ankomst och inhandlat saker som behövs, och säkert planerat inför framtiden. Planerat inför framtiden har även moster gjort, även om det inte skett i samma utsträckning. Jag vill vara en bra moster. En närvarande moster som älskar pojken. Jag vill leka tillsammans med honom, läsa böcker för honom. Jag vill att han ska trivas med mig, och vem vet om vi inte någon gång ska gå på nöjesfält tillsammans också! Och om jag får några barn någon gång så ska kusinerna få lära känna varandra bra.

Om ungefär en vecka ska jag få se pojken för första gången. Jag behöver väl inte säga att jag längtar tills dess?

Tack Gud för den här pojken!