Igår fick jag en staty av mig själv. Det kändes nästan rörande att någon gjort ett sådant arbete enkom för min skull, och när man sade att jag fick välja mellan att ta emot statyn eller låta den gå förlorad, valde jag naturligtvis att ta emot den. Det är inte precis varje dag jag blir ärad med en staty. Jag ska här dela med mig av en bild på statyn så att andra kan få ha glädje av den. För att ni inte ska bli helt hänförda av skulptörens sinne för detaljer väljer jag att inte publicera en närbild.
P.S. Anders har också en sådan här staty sedan han var yngre, så nu kan vi glädjas ikapp.
När vi nu talar om statyer kommer jag osökt att tänka på sången Denkmal av Wir sind Helden. Fast det är som sagt osökt, sången har nog inget med tänder att göra. Om ni vill bekanta er med den tyska musiken kan ni lyssna på sången här:
https://www.youtube.com/watch?v=FwqS3ijueUA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar