De tre senaste inläggen handlade om att jag gärna fotograferar skuggor. Något annat jag gärna fotograferar är dimma. Jag har inte hunnit fotografera dimma många gånger, men jag vill visa några bilder. Jag inleder med ett par nyare, mindre spektakulära bilder.
De två första bilderna är från sommaren/hösten 2014 i Kvevlax. Jag var så fascinerad över den korta sikten, och med Elias i vagnen gick jag omkring i hemtrakterna tidigt på morgonen på jakt efter intressanta vyer. Riktigt häftigt blev det inte, men bra övning var det för mig i alla fall.
Första bilden visar med hjälp av vägen och lyktstolparna den vita väggen som kommer emot. Jag zoomade in en aning för att inte få med för mycket luft i kanterna, men inte så mycket att sträckan till den vita väggen blir osannolikt kort.
På andra bilden prakticerade jag det jag hade läst i en bok om komposition. Därmed finns på bilden en förgrund (som upptar ungefär en tredjedel av bilden), och ladan är placerad enligt tredjedelsregeln (som jag kommer att återkomma till någon gång här i bloggen).
Två foton av dimma som jag är ännu nöjdare med är tagna i Tammerfors, vid en tidpunkt när vi ännu inte ägde någon systemkamera. Vår lägenhet låg alldeles intill Pyhäjärvi, och en morgon tog jag mig ut i ett härligt dimlandskap. När jag kom ut till sjön råkade jag ha turen att se en man ro ut för att ta upp fisk. Utan att ha läst mycket om komposition försökte jag få bilderna så intressanta som möjligt.
Med ganska få dimbilder i bagaget önskar jag få möta många dimmiga dagar framöver i mitt liv. Men med erfarenheter från både Tammerfors och Kvevlax tycker jag att landskapet kanske borde vara lite extraordinärt för att bilderna ska bli intressanta. Eller har jag bara inte upptäckt allt intressant som man kan göra i en ganska ordinär miljö?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar