Det här med tjänande är svårt i vår tid. JAG ska ... JAG vill... Jag måste få... Jag har inte tid... Är det inte lite så det funkar? Jag har förut inte tänkt på det så mycket, alltså att det skulle vara ett problem, och kanske är det så att det inte märks så bra ännu på alla platser. Men problemet blir nog större hela tiden. Man bryr sig mer, mycket mer, om sig själv än om andra.
Jag är så tacksam för lärjugaskolan. Nu när en tid har gått har jag mer sett hur lärjungaskolan har påverkat mig. Jag lärde mig inte rabbla upp hela Gamla Testamentets böcker, och jag kan inte namnen på alla profeter, för det var inte det som lärjungaskolan gick ut på, att få en teoretisk lektion i kristendomen. Nej, lärjungaskolans påverkan syns inte direkt, den syns inte så mycket på mina kunskaper. Det syns istället inom mig. Jag vet att något har ändrats, mycket har ändrats. Det är inställningar, attityder och värderingar som har fått ändra inriktning. Alldagliga tankar, men som är viktiga att minnas tänka. Lärjungaskolan var precis det som namnet säger: det handlade om utvecklas som lärjunge, lärjunge till Jesus. Och fastän jag inte insåg det direkt, så påverkade lärjungaskolans tema mig mer än jag kunnat tänka. Temat var "tjänande" och tjänande var något av mycket som fick en ny innebörd för mig. Jag lever inte bara för mig själv. Jag vill finnas till för andra, för att de skall ha det bra och för att de skall kunna utvecklas.
Jag märker nu ändå ofta att jag inte gör som jag skulle vilja göra, att jag inte tjänar andra så mycket som jag skulle vilja. Men jag är tacksam för att inställningen redan har ändrats. Då finns det bättre förutsättningar för att också mitt handlande skall kunna ändras.
Jag är nu inte helt säker, men ifall det hos människor i världen finns en sådan uppfattning att "desto mer kristen man är, desto tråkigare och slöare blir livet" eller "desto mer han läser Bibeln, desto mer nedstämd blir han". Det jag bara vill konstatera är, att jag är som gladast när jag får träffa kristna vänner och när jag vet att Gud är med mig. Det är ju Jesus som ger livet innebörd! Och när jag tänker på lärjungaskolan, och att jag fått utvecklas och mognas som kristen, så har livet blivit hårdare? Har jag blivit mer nedstämd? Nej, jag får varje dag glädjas över så mycket! En glädje är också att göra andra glada! Och att man får se Guds nåd! Jag tycker jag blir bara gladare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar