Mitt tyska liv har börjat ... Dag 1

De här första inläggen blir kanske lite längre, eftersom de handlar om allt som händer nu de första dagarna.

Min matlust återvände under tågresan till Helsingfors. Det tyckte jag att var ett bevis på att jag kunde koppla av när jag kom iväg. Den där sista tiden i Finland blev lite ansträngande, men när jag kom iväg släppte nervositeten.

I Helsingfors fick jag uppleva en fin kväll med Hesa-, Solf-, Nedervetil- och Kronobybor innan jag nästa dag vaknade och försod att nu gällde det på riktigt. Jag mellanlandade i Köpenhamn och fick från flyget se bl.a. Öresundsbron. På flygplatsen i Köpenhamn var stämningen fin och jag upplevde för första gången sedan jag bestämde mig för att åka på utbytet att det faktiskt känns spännande på ett positivt sätt.

Det speciellt roliga på flygplatserna var att jag i Vanda träffade på en grupp med Nedervetilbor som jag talade lite med och när jag kom fram till Köpenhamn var den första personen jag såg mr R från blåsorkestern. Det brukar sägas att överallt i världen träffar man på Kokkolabor, och jag börjar nu tro att det stämmer.

När jag kom fram till Tyskland och skulle börja ta mig fram med tåget blev det lite problem. Före man steg på tåget skulle man köpa biljetten via en automat. Och förstod då lanttisen Sofie något? Nej! Men som tur fanns det hela tiden människor som kunde hjälpa mig. Tåget från Hannover till Göttingen var överfull och en del folk fick stå i gången (t.ex. jag). Jag hade inte hunnit köpa någon bijett, eftersom jag igen inte förstod hur jag skulle göra så jag hoppade på tåget utan biljett, och någon konduktör som var intresserad av min biljett visade sig aldrig. Jag reste alltså gratis, något jag aldrig förut gjort och som jag inte kommer att försöka på nytt. Men nåja, vad kan man?

När jag kom till Göttingen kom två av mina rumskompisar och hämta mig. Huset är lite äldre, vet inte hur jag ska förklara det. Högt till tak, över 3m sade ena rumskompisen, och storleken lär väl vara närmare 100 m2. Nåja, kanske den inte är så stor, förstod inte helt hur stor den var. Men rymlig och mysig är den.

På kvällen var vi och handla lite mat och sedan lagade mina två rumskompisar Käsespätzle, en typisk tysk maträtt, som vi åt. Att jag dricker mjölk till maten var enligt den ena rumskompisen ovanligt. Och den fettfria mjölken som vi i Finland är vana vid, är bara att glömma. Här är det 1,5% och 3,5% fett i mjölk som gäller. Lebkuchen fick jag också smaka, fastän det egentligen hör till julen. Själv bjöd jag på Fazers blå, Mariannekarkki och Salmiak.

Det var det mesta från första dagen.