Jag hinner ännu med ett inlägg idag. Jag var till församlingen på "Bible study" och fick se med en intressant synvinkel på liknelsen om den barmhärtiga samariten. (Luk 10:23-37) Vi kunde konstatera att vi hört den här liknelsen hundra gånger. Och varje gång kommer frågan upp: "Är jag som prästen, leviten eller samariten?" Men det jag (och och de andra i gruppen) faktiskt aldrig tänkt förut, är att jag skulle vara den slagna personen. Den som ligger där hjälplös på marken och inte klarar av att rädda sig själv.
Sedan måste jag erkänna att jag inte förstod allt vad som diskuterades (kom ihåg att allting går på tyska här), men på något sätt tänkte jag att när vi tänker på det här sättet så inser vi också bättre innebörden av vers 37 där Jesus säger om samariten att "Gå du och gör som han." När vi tänker att vi själv skulle vara den döende personen och någon trots alla odds väljer att rädda oss/mig så blir viljan att bli som samariten (förhoppningsvis) ännu större.
Sen talades det också om att samariten är Jesus. Men eftersom jag vid det laget inte kunde förstå allt som sades, så väljer jag att inte heller skriva så mycket om det. Men iallafall ser man också genom den här liknelsen vad det egentligen var som Jesus gjorde för oss. Vi är som den slagna och döende mannen som inte kan rädda oss själva. Sedan kommer samariten/Jesus och hjälper oss TROTS att alla av min "ras" ser ner på honom, TROTS att han måste ge av sin tid, sina pengar, sin heder...
Efter att bibelstudiet var avslutat hade jag ännu en upplyftande, uppiggande och uppmuntrande diskussion med en flicka. Och med hjälp av ordspråksboken kan jag dela med mig av mina tankar just nu:
"Om du slutar, min son, att lyssna till förmaning, så far du vilse från ord som ger kunskap." (19:27)
"Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning." (12:1)
"Järn skärper järn, den ena människan den andra." (27:17)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar