Igen var en lärare borta frán lektionen. Visst fár lärare ocksá vara borta ibland, men jag är nog inte van med att det skall ske tre gánger pá tre veckor. Som tur är det tvá olika lärare det är frágan om, och inte bara en. Men det var ju en liten trevlig överraskning i alla fall, att fá en och en halv timme extra att ta vara pá. En och en halvtimme extra att finslipa föredraget till exempel. Nája, om jag tänker sätta all tid pá övning inför föredraget är en annan frága.
Jag sitter nu vid universitetets huvudbibbans datorer, och jag har lagt märke till att den tredje sista bokstaven i várt alfabet saknas frán tangentbordet. Ü och ß finns till min glädje, (ß fár jag alltid kämpa med pá min egen dator) men istället är dá vár kära bokstav Á borta. Det kan ju hända att det finns undangömt nágonstans bland knapparna, men jag har ännu inte lyckats hitta det.
Japp, idag fick jag reda pá det som jag befarat kring studiepoängerna. Jag kommer inte att fá mina 8sp kurser, som jag sá önskat, för det finns inte sá stora kurser här. Men jag tänker kämpa för att fá räkna dem som 5sp kurser i alla fall, för ifall jag inte fár det sá finns det inte sá mycket annat jag kan räkna dem till och dá kommer jag att ha gjort mina tvá 20 sidors arbeten helt i onödan. Jag vill kunna skriva mina arbeten i lugn och ro och veta att de är till nágon nytta. Det skulle vara lite knäckande att ha producerat 40 sidor helt i onödan. "Ingenting är ju i onödan, man lär ju sig mycket". Jovisst, det stämmer, men jag tänker minsann kämpa!
Att sätta pengar pá onödiga saker är vi människor bra pá, även jag ibland. Men att sätta pengar pá nágot helt onödigt, för att man inte visste bättre, kan jag nästan bli irriterad pá. Det är inte frága om mánga slantar, men det känns smátt frustrerande. Det är kanske min egen dumhet som är irriterar mig mest. Som t.ex. när nyckeln till ett skáp plötsligt slutade fungera. Jag försökte prova ifall jag skulle fá min tváeuro tillbaka pá nágot finurligt sätt, men det gick inte. Sá jag gick. Nágra dagar senare ság jag att det fanns en röd knapp man kunde trycka pá ifall man ville ha sin peng tillbaka. Idag hade jag ocksá en lite liknande känsla. Jag hade pá förmiddagen skickat mail till en lärare om nágra tidningar jag ville ha tag pá frán nágot bibliotek. Hon svarade att hon vidarebefodrar mitt mail, men tipsade ocksá om ett bibliotek jag kunde besöka. Fortfarande var det tvá tidningsartiklar jag inte hittade. Sá jag tog till nödlösningen att fjärrlána. Det blev tre euro. När jag kom hem hade jag fátt ett mail av kvinnan som min lärare vidarebefordrat mitt mail till. Och där skickade hon de tvá artiklarna till mig, gratis. Det värsta är ju inte de nágra fá slantarna jag gav bort, utan det att jag gjorde hela fjärrlánet helt i onödan. Sá nästa vecka fár jag hämta mina artiklar frán bibban, dem som jag redan har.
Imorgon är föredraget över. Jag ska bara läsa vad som stár pá mitt papper, inget att vara nervös över. Det kan hända att det inte är sá mánga i kursen som vet om att jag är erasmusstuderande. Men det märker de ju senast när jag börjar tala, sá det är inte heller nágot att vara nervös över.
Och sen är det Danmark. Mindre än ett dygn tills jag har privilegiet att sitta pá ICE-táget och beundra det tyska och danska landskapet. Jag fár komma bort nágra dagar frán det liv jag nu levat i sju veckor (sju? Jag trodde ärligt talat att det bara var sex) och se nágot helt annat.
Bis später!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar