Midsommarfredagen slutade jag och arbetskompisen lite tidigare från jobbet. Det var därför tänkt att vi denna vecka skulle arbeta in våra missade timmar. Arbetet känns tröttande och det var inte så ”hejssan” att behöva arbeta övertid nu. Men jag får säga tack till det att jag aldrig har tyckt om kaffe och att vi inte var på kaffepauserna! Arbetsledaren tyckte att vi inte behöver arbeta in våra missade timmar eftersom vi har arbetat på kaffepauserna. Då blev jag nog glad. Tänk vad härligt ibland att man inte dricker kaffe!
Den här arbetsdagen har nog varit en tröttsam dag. Det fanns inte så mycket att göra, så vi tollade mest på och försökte hitta något att kratta. Snabbt blev jag trött, och mina ben började värka. Benen brukar annars vara sjuka först efter jobbet, men nu fick jag såra ben redan före matpausen. Jag var också så trött att jag ibland inte orkade tala. Vi tittade många gånger på klockan under dagens lopp. Första gången vi tittade på klockan trodde vi att vi kanske hade arbetat i två timmar. Men nej, vi hade bara arbetat i en timme och femton minuter. Vi blev ganska knäckta och hade resten av dagen då lite problem med att klockan gick så sakta fram. Nu är jag dock äntligen hemma och har fått äta tortillas. Det är skönt att nu bara få sitta och skriva, för jag skulle inte orka öppna min mun för att tala.
För ett par dagar sedan lyckades jag få hicka på jobbet. Jag försökte dölja det så bra det gick, men tydligen gick det inte så bra. Ännu idag har jag fått höra ”hickar du int nameir?”. Jag som verkligen försökte hålla mig så tyst som möjligt med hickan, fick ändå höra saker som att ”kanske jag snart måste operera mig”, ”jag kan inte fara upp på kyrktaket med hicka” och sedan fick jag också höra att en påve dog efter att han hickat i tre dagar. Om det sen var hickan han dog av var nu kanske inte helt sant, men jag tänkte att jag kanske borde ta det lite lugnt nu.
Det är nu dagens händelser. Intressant eller hur? Imorgon är det däremot fredag. Då är det sista arbetsdagen för min del. På kvällen ska jag träffa vänner och fara på ”halv otta”. Det blir första gången för mig att fara dit och jag hoppas det blir roligt!
Oh, väntar nog på Pieksämäki. Kan inte låta bli att vänta. Pieksämäki är ett sånt läger som jag alltid med drömmande blick ser framemot ett år på förhand. Det är så roligt att veta att det nu på riktigt bara är en månad kvar.
Sköt om er!
GVME!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar