Idag när jag på jobbet stod inne i kyrkan och tvättade fönster fick jag höra att målarna nu är och målar kyrkan där högst uppe i tornet. Jag skulle snart sluta och var ivrig att själv få se målarna. Efter att klockan slagit tre for jag ut ur kyrkan. Då fick jag se när en stod vid fönstret och målade den lilla väggen där nära högsta taket. Jag vet inte hur han höll sig fast, men lite hemskt såg det nog ut. Hem cyklade jag sedan glad, för under arbetsdagen hade jag via telefon fått en uppgift. Tillsammans med Hanna ska vi i år vara värdar för flicklogementet på Pieksämäkilägret. Det innebär t.ex. att vi får åka dit en dag tidigare, och säkert ställa i ordning saker. Så nu blir ändå detta års Pieksämäkiläger sju dagar för oss, fastän vi inte hade trott det.
Jag är nu min andra och sista vecka på jobbet. I fredags slutade jag tidigare, eftersom jag ville komma tidigare iväg till Pörkenäs. Nu har jag ca 2h att ta igen så jag ska arbeta in dem någon gång under veckans lopp.
Igår var jag väldigt trött efter Midsummerfestivalen. Jag sov två timmar under dagen, och tänkte att jag skulle fara SENAST kl.23 och sova igår kväll (så att jag skulle få sova mina 9h). Hade dock saker att tänka på, så sovtiden sköts lite framåt. Också arbetsdagens tre första timmar for helt till funderingar av en liten annan sort. Efter middagen kunde jag lite koppla av, och sedan tänkte jag bara på fönstrens smutsfläckar. Efter arbetet fick jag höra av arbetsledaren att vi varit ”douli”. Det är förstås roligt att höra sånt, men kan man ta emot komplimanger ifall man inte känner sig värdiga dem? Fast på ett sätt var det roligt att hon ändå hade tyckt om det arbete vi hade gjort, för denna arbetsdag hade känts mycket lättare än de föregående.
Nu känns det som jag skulle vilja skriva mera, men jag har inte så mycket att säga för tillfället.
GVMD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar