Gårdagen var annars nästan perfekt. Det var fint, soligt och skönt. Sedan hände det som inte fick hända. Plötsligt bara var olyckan här. Jag och mina två syskon skulle fara ute och köra. Jag satt som chaufför. Vi hann inte längre än några hundra meter, nämligen korsningen där man svänger bort från vår adressväg. Bilen hade ett stort, konstigt ljud och den for inte framåt. Jag trodde att jag hade i fel växel eller nåt, och provade på nytt. Samma sak hände igen. Syskonen fick skuffa bilen, medan jag backade in den på ett passligt ställe just bredvid. Sedan gick vi hem tillbaka. Bilen var nu sönder, det var vi säkra på. Mamma och pappa var borta just då och fick höra den tråkiga nyheten via telefon. Det här var ju inte så bra. Antagligen hade pappa ändå vetat om att bilen skulle ge upp snart, för han var inte så överraskad.
Idag började mitt jobb. Jag ska två veckor arbeta vid gravgården. Arbetsdagen är sex timmar, och jag hade turen att få en fin jobbarkompis. Hela dagens arbete gick ut på att klippa gräsmattan på gravgården. Ena fick köra med traktorgräsklipparen och andra fick ta den ”vanliga” gräsklipparen och klippa runt gravstenarna. Vi bytte om med gräsklipparna och arbetet gick bra. Bensinen tog slut mitt på dagen, så vi fick hitta på lite annat att göra, som t.ex. att kratta. När bensinen hade anlänt var det fritt fram att fortsätta klippa. Vi tog en halvtimmespaus, och båda jag och jobbarkompisen for cyklande hem och äta, för vi har så nära hem. Jag tycker gräsklippandet gick bra, vi hann med ganska mycket. Det var första gången jag körde en traktorgräsklippare, och det var intressant att se hur brant den kunde svänga. Mest tyckte jag ändå om att klippa runt gravstenarna. Är det månne så att jag mera tycker om ”små påtase” än om att göra stora saker?
Efter arbetet tog jag en sväng fram ån. Där var ganska många och simma och vattnet var varmt. När jag simmat en bit och haft huvudet några gånger under vattnet märkte jag att jag hade glasögonen på mig. Jag har aldrig förut simmat med glasögon på och jag visste inte ens att det gick. Jag for dock upp till stranden för att ta dem av mig. När jag sedan satt på handduken märkte jag hur mycket det blåste. Plötsligt kom en stark vind, och det tog sjukt när sanden flög som små spikar. Jag blev sandig men ville ändå fara upp pga blåsten. Tog en kort dopp för att få bort sanden och sedan var denna korta simtur över för min del. Nu senare har jag inte gjort mycket anant än att vara på msn och gjort lite mat.
Imorgon fortsätter arbetet. Nu är det bara nio arbetsdagar kvar. På fredagen kommer Helsingforsborna till Österbotten och jag hoppas Midsummerfestivalen blir mycket mycket bra. Ha det skönt!
Gud vare med dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar