Tillbaka

(skriven 17 och 18.6)

Nu är jag tillbaka! Tillbaka till mitt rum och tillbaka till bloggen. Jag har under två veckors tid bott hos Hanna och hennes familj i Helsingfors. Det var en tid med matte, sport, shopping och sommar. Matte var nog inte alls den största delen av mitt Helsingforsbesök, men jag skrev det först eftersom det var för kursens skull som jag var två veckor i Helsingfors. Det var en innehållsrik tid, och jag skulle gärna skriva upp allt möjligt här på blogget. Däremot tror jag inte att jag skriver upp ALLT, för enadelt blir jag helt "kållå i hövå" eller så orkar ni inte läsa allt. Jag ska försöka ändå skriva olika saker som jag kommer på.

Jag kan börja med att säga att vi hittills har haft en fin sommar. Denna morgon vaknade jag upp för sista morgonen hos Hanna och när jag for ut med bröderna märkte jag att det var stekhett. Efter en omgång i Mölkky for jag och sätta mindre kläder på mig, och väckte på samma gång Hanna. Jag vet att hon är galen i sol. Hon har annars ibland lite svårt att vakna, men nu var hon snabbt uppe. Klockan var nu kanske tio på morgonen, och det var 24 grader i skuggan. Senare på dagen for vi också och spela fotboll, och det var skrämmande hett. Fotbollsspelandet blev mycket tyngre bara pga värmen. Men nu ska jag inte moitta, det är ju nog värme man vill ha på sommaren! Och nog var det ju ändå skönt med sol.

Det är roligt att jag har fått träffa så mycket människor på min Helsingforsvistelse. Jag kan nu, liksom jag oftast gör, nämna människorna vid förnamnets första bokstav. Det var roligt att träffa många vänner redan första kvällen hos O. Tyvärr blev vistelsen hos O inte så lång, men jag hade ändå roligt så länge vi var där. Det var roligt att få träffa Hanna och hennes bröder igen. Jag har aldrig umgåtts så mycket med H förut som jag gjorde nu. Vi var båda på mattekursen och fick umgås ganska mycket kring matten. Jag fick nog också alla möjliga olika kommentarer av H. Han försökte nog mot slutet visa att han hade sagt några komplimanger ens till mig, men jag kan nog säga att "icke-komplimangerna" nog var fler än komplimangerna. Men en komplimang var ju iaf "upplyftande": "Oj, du ser ju ut som en flicka."

Vid volleybollen och fotbollen fick jag träffa olika människor, som jag däremot inte talade så mycket med. Vid Hannas familjs stuga, på helgen, fick jag däremot tala mer med människor. Vi var sju vänner där, och det var intressant att t.ex. få diskutera militären med B. Och ibland när andra bråkade med mig så kunde T hjälpa mig. Det var snällt gjort. På lördagkvällen for Hanna tidigt och sova. Under den tiden hade vi en mycket intressant diskussion. Det var mest J, B, J och jag som diskutera. Värdefull information kunde man få ut därifrån.

Vistelsen på stugan vid Päijänne förde också med sig kalla minnen. Som t.ex. de två gångerna när jag blev islängd i vattnet. Mer synd var det däremot för J som blev islängd med mycket kläder på sig. Jag hade iaf så lite som bikini eller shorts+paita på mig. Vattenkriget var också på ett sätt intressant. Däremot kan jag kan inte neka att det kändes hemskt varje gång man fick det kalla vattnet på sig. ( 11grader var vattnet.)

En annan person som var intressant att få träffa var en kvinna som studerar till arkitekt. Hon var släkt med Hanna, och vi två for och träffa henne. Jag fick svar på många frågor, och fått veta mer om utbildningen och yrket. Jag måste alltså bli bättre på matematik, men absolut bättre på att rita. Oj, vad det sku va roligt att få studera till arkitekt, men det är nog mest drömmar för min del. Alltid kan man ju dock FÖRSÖKA, men en annan sak är om det sen lyckas. Det var iaf jätteroligt att få träffa en riktig arkitektstuderande och nu ska jag börja rita mer!;)

Att vara med Hannas grannar var roligt. I den familjen finns många barn och alla talar finska. Jag blev först bra bekant med den sexåriga flickan T, och vi hade skoj tillsammans. Hon fick lära mig finska. Senare blev jag också bekant med en av hennes bröder. Jag vet ännu inte om han var yngre eller äldre än T. Jag tror jag bestämt är skyldig honom en kram. De här barnen hade också lärt sig fin svenska av sina fina grannar. "Sofie är dum åsna", fick jag höra några gånger. Som tur var det på skoj och annars var de väldigt snälla mot mig, fastän jag talade lite fel.

Det var roligt att se trafiken i Helsingfors. Jag fick nio gånger sitta i bilen på väg till mattekursen som hölls vid Norsen. Åtta gånger, tror jag, satt jag också i bilen på väg hem från kursen. Så nu borde jag hitta från Hannas in till stan. Det var också roligt att följa med hur trafiken på motorvägen löpte och hur olika filar fungerade på väg till och inne i stan. Det var också roligt att sitta på med H som övningskörde med sin far. Det var nog roligt att sitta på fastän bilen ibland stannade flera gånger. Till slut blev jag helt galen av bilkörningen och började vänta på att själv kunna köra. Jag sku gärna vilja komma till större trafikställen och få köra på motorvägar och runda avfarter. Ifall jag hinner ska jag nog fara och köra idag!:)

Vi hann också med besök på Björkebo. En dag var vi och hälsade på barnläger och en dag hälsade vi på skribaläger. J arbetar där på köket, så vi fick se henne. Jag tror hon har fullt upp med arbete, jag hoppas att hon hinner andas emellan. Jag fick det mycket trevligare på Björkebo än jag hade trott. Det var lätt att få kontakt med människor både på barnläger och på skribaläger. På barnlägret blev vi jagade med brännässlor, (jag själv blev inte så mycket jagad, men nog två vänner.) men på skribalägret kunde man samtala mer med hjälpisar och skribor. När vi for hem från barnlägret hade vi med på tjuts en yngre flicka som for hem för natten. Annars var hon ganska blyg, så det var se hur roligt hon sedan hade i bilen.

En kväll for vi med nästan hela familjen J ut och köra. Jag fick då se höghuset där de förut bott. De flyttade därifrån när Hanna var en liten flicka. Det var roligt att se de fönster där lilla Hanna en gång lekt med sina bröder. Jag har själv alltid bott i samma hus, och kan kanske inte veta exakt hur det känns att se sin före detta bostad eller sitt före detta hus. Men jag har en viss nostalgisk känsla själv gällande det radhuslägenhet där mormor, morfar och t.o.m. mamma har bott i. Där har jag nog varit när jag var liten, men sedan mormor o morfar dog har jag inte kunnat vara inne i lägenheten. Det känns på något sätt hemskt.

Sedan körde vi vidare mot havet, där de har byggt nya och fina höghus. Stranden var fint gjord, och vi konstaterade att det såg ut som på filmer och serier från Amerikanska kuster. Ännu lite senare på kvällen, efter att vi kört till en annan fin strand, körde vi runt och såg på egnahemshus. Det är min favoritsysslesättning. Vi fick se moderna och enorma hus. Oj, om jag skulle få rita såna hus! Dessa hus var nog något att se!

Det finns nog massor jag nu inte berättat, men jag tror jag sätter stopp här. Från denna tvåveckors besök i Helsingfors bär jag nu med mig kläder, grafisk räknare, matteinformation, färgpennor och papper, många fina minnen och ett litet rosa hjärta som jag fick av sexåriga T. Synd att min kamera fick lite problem. Hoppas jag kan få bilder från andra som tagit bilder, så att jag också kan framkalla dem. Tack till alla er som jag fick träffa och som gjorde resan till det den blev! Tack Hanna med familj!